Vad är en mänsklig rättighet?


Det var nästan så att jag blev full av skratt när jag häromdan läste FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna gällande var och ens rätt till arbete. Precis som det vore den mest självklara sak i världen och som inte lämnar några som helst spår av frågetecken efter sig och som en vacker dag raderas ut till visa sig till att bli till någon helt annan verklighet än den som är och den jag lever i och som är min vardag.

Men kanske är det som så att dess definition till det här inte fullt så tydlig till att man ska få adekvat betydelse vad som i det här sammanhanget verkligen avses med det?

Men om det med detta avses och menas på att man nånstans har en anställning hos en viss arbetsgivare och som man därifrån lyfter sin lön i slutet av varje månad, detta förutsatt att man inte är anställd som en slav och som utför olika slags arbetsuppgifter som inte står i proporttion till vad man tjänar, så lika fullt är det ett arbete man har som man går till varje dag, oavsett om man i nått U-land tillverkar kläder åt H&M, eller om man jobbar på en fabrik eller har annan typ av sysselsättning där man surt förvärvar sina pengar till sitt uppehälle med allt vad det nu innebär som ska gå till olika livsuppehållande utgifter och andra nödvändiga omkostnader.

Så frågan är om det då är så självklart som det hela vill ge ett sken av att ge till att det är en mänsklig rättighet för en envar att ha ett arbete?

Själv har jag varit arbetslös under så lång tid, närmare bestämt i 7 år, att alla eventuella tankar kring att det en dag skulle vända för mig och att jag åter skulle finna en väg tillbaks på arbetsmarknaden igen, det är inget annat än att betrakta som en utopi, nått ouppnåeligt mål som med största sannolikhet aldrig kommer att inträffa.

Annonser

När sanningar och lögner flyter ihop


Jag har många gånger fått tillfälle att fråga mig hur det kommer sig,  av vilken anledning det beror på att när man skriver om det som bygger på väl fast och förankrade uppgifter i allt vad sanning har sitt namn och dess betydelse för en meningsfull och konstruktiv diskussion, då är det få som bryr sig och tar någon större, eller någon notis om det.

Men om man däremot lägger ner alla resurser i sitt skrivande till att peta ner en och annan rad om konspirationsteorier och allt det som kan tänkas räkna och betyda nåt som handlar om det, då blir det genast mycket intressantare och spännande. Och kan man dessutom lyckas med att få folk att samlas och samtala  kring ett ämne som inte nödvändigtsvis betyder vad som i sammanhanget är sant, utan allt styrs av ens eget begär och hunger efter vad som för dagen låter mest sensationellt och som väcker allmänhetens nyfikenhet till att ta del av en story som är uppbyggd på hos den som har en väldans livlig fantasi till att dela med sig av.

Vad är då meningen och syftet med att hålla sig till verkligheten med allt det som ryms inom vad som är sant?

Det talas och skrivs då och då om det som går under epitetet: postmodernism. Om allt det som handlar om det inflytande vi står under till vilket och vad som vi påverkas av i våra dagliga liv,men som vi inte alltid kan sätta fingret på och i klartext redogöra för vad det handlar om, vad det går ut på, och vad det får för slags konsekvenser i hela vår tillvaro att föra oss som människor i den tid som nu är.

I allt det vi rör oss, finns till och är, i allt det som betyder något för oss, så finns det något som är överordnat allt annat och som faktiskt har sin givna och bestämda och fasta betydelse. Det kallas sanningen. Men om det är så att sanningen inte längre spelar någon som helst roll och saknar helt betydelse och styrs och kontrolleras utifrån sin egen ihopsnickrade bild av verkligheten och världsbild man själv tolkar och anser den ser ut och tar form, blir det inte väldigt lågt i tak då?