Kulturmördarna i Göteborg skäms inte för sig. Vad händer i Göteborg?

För inte så länge sen när jag pratades vid med bästa kompisen i Göteborg, sa han. Du skulle inte känna igen dig om du kom till Göteborg idag, och ännu värre kommer det att se ut om några år,sa han. Jag förstod vad han syftade på.

När det gäller just och beträffande  Göteborgs kommun har det vid flertal tillfällen kantats av en rad, riktigt präktiga skandaler kring mutaffärer och andra skumma affärer som inte tål se dagens ljus , kring flertal av de politiker som har styrt i Göteborg, och som många därför förknippar med den staden när det talas om den.

När och vad som nu händer det mer eller mindre sker  kulturmord mot gamla, anrika byggnader i Göteborg, där man antingen river, eller flyttar på byggnader till annan plats för att ge utrymme för nybyggnation, då blir jag nästintill tårögd, men inte desto mindre upprörd vad som numera händer och utspelar sig i Göteborg.

Huset på den övre bilden av det här fotot var jag övertygad om att det var K-märkt och därför inte fick röras, än mindre tas bort.  Men för de styrande i Göteborg har man uppenbarligen ingen som helst vördnad och respekt för den stadens historia och kulturverk. Och det är sorgligt, mycket sorgligt och bedrövligt!

Lars-Anders Johansson, sätter lite ord på mina känslor det han skrev på Twitter.

 

Före och efter i Göteborg. Svårt att förklara sådana kulturmord med annat än ondska.

Annonser

Tänk om man hade gått miste om nånting? Mina tankar inför det nya året.

Om jag skulle stänga av mina konton på Twitter och Facebook, riskerar jag då att gå miste om nåt som annars hade varit värt sitt pris att veta och ta del av? Det som skulle kunna vara tänkbart att jag i så fall gick miste om skulle delvis handla om att jag inte höll mig direkt novis om vad det är som händer i världen, och kanske hade jag då missat nåt väsentligt att ta del av? Vem vet?

Men när det gäller och kommer till vad som t.ex skrivs om på Twitter, så för det första ligger det inte alltid i fas med vad som verkligen är sant vad som där skrivs, utifrån något som har hänt i vår värld, och som sen den samlade expertisen på Twitter ska försöka ge nån slags förklaring på utifrån sin subjektiva verklighetsuppfattning. Nu säger och dristar jag mig inte till att påstå att allt är negativt och skräp med vad som både skrivs och kommenteras där, för om det nu inte hade varit så då hade jag i så fall lagt ner den verksamheten fortare än kvickt.

Vad man däremot måste se upp med och vara på sin vakt över, när det gäller den här typen av social media är när det sprids rykten till höger och vänster, så kallade fake news, och som en del har för vana att göra till att få folk att tro på något som över huvud taget inte ligger i närheten av att vara sant som om det vore sant och anses värt att sprida vidare världen över. Men det fenomenet, eller vad man ska kalla det för, är inget som på nått sätt är unikt för Twitter och att det då och då händer och tar sig uttryck på allehanda sätt just där.

Det här är naturligtvis ett jätteproblem, inte minst på längre sikt när man hanterar sanningen på ett både godtyckligt och ovarsamt sätt,men så är det också något vi får leva med, oavsett om vi vill det eller ej.

Men som sagt. Tänk om man hade gått miste om nånting?

Så fungerar Twitter och övrig social media

Under fliken: Följ mig på Twitter, kan den som är intresserad  av att läsa det inlägg som Johan Landström igår skrev om på Twitter, där han förundrar sig över att när man försöker sig på att vara seriös, kanske är det nån som på nåt vis reagerar? Men nej då, det är inte där vi befinner oss idag, för de flesta gånger man anstränger sig det minsta till att se till och vaka över att man  själv inte sköljs med i hela den ström av det som mest tycks intressera människor idag, så är det  i det närmaste dömt att  misslyckas att hålla sig till en anständig nivå av det konstruktiva samtalet.

För inte allt för så länge sen var det åter dags för en sverigedemokrat att tala först och tänka sen. Eller var det tvärtom? Martin Strid, och som stod bakom uttalandet att muslimer är inga riktiga människor. Han  har senare ursäktat sig med att han där och då fick ett hjärnsläpp, och ska då stå som en slags ursäkt för att han egentligen inte menade vad han sa, eller?

Men trots det fanns både tid och rum och möjlighet till de övriga SD-delagater som fanns på plats, det vill säga gräddan av den absoluta toppen inom det partiet, så var det ingen som reagerade. Det var kollektiv fågelholk den dan kan man säga, utan att överdriva. Det fanns ingen som när detta hände gjorde tillstymmelse till att ens ge en replik på vad han hade sagt. Man valde i stället att tiga.

Men det jag framförallt så stakt reagerar mot är den så pinsamma tystnad som så gärna infinner hos de goda människorna när det på allvar hettar till.

När det gäller Facebook, kan jag inte längre ge nån bra och duglig förklaring på varför jag fortfarande har kvar det kontot.

Är Metoo-kampanjen nu på väg att spåra ur?

Eller är det kanske som så att det nu har ett nått en punkt där frågan inte längre handlar om vad som är absolut sanning, om vad det är som det faktum har hänt, utan mer om det som behöver ifrågasättas, för sanningar som inte tål att ifrågasättas det faller så att säga på sin egen orimlighet till att vara just sant och kan sålunda därför omöjligt tas på fullt allvar.

Att syftet med den här kampanjen var behjärtansvärt och som lyfte fram ett problem som sedan länge har legat fördolt, till viss del orsakat för att de som har varit drabbade inte har vågat att tala om det, av olika orsaker skull, men det innebär inte att jag betvivlar sanningshalten i allt det som nu har kommit fram, inte det minsta. Jag står fortfarande fast vid det jag skrev om häromsisten.

Men allt eftersom det har ökat i styrka, nu senast talas det till och med om att det har nått fram till förskolenivå, så känner jag en tilltagande känsla av olust över det här- Och kanske är det som så att det som inte fick hända,det är just det som nu är på god väg att ske, det vill säga att det vänds åt andra hållet och emot dom i stället.

Lars Ulwencreutz, skriver  idag på Twitter följande.Funderingarna kring är många. 1) Vad hände med den sk rättssäkerheten? Vem som helst kan anklaga vem som helst för vad som helst och det får inte ifrågasättas om det är taggat med

Varför är det ingen som lyssnar?

Varför och hur kommer det sig att trots alla uppmaningar om hur vi ska bli bättre på att ta hand om varann, älska vår nästa som oss själva, som vi ibland kan läsa på ledarsidor och lite varstans på nätet idag. Men i stället för att lyssna och omsätta ord till praktisk handling genom att åtminstone själv försöka vara ett gott exempel,så väljer man i stället att ge efter för den sämre och så mycket mer mörkare och destruktivare sidan av en som människa. Alla goda råd till trots om hur vi kan och bör utvecklas till att bli en bättre människa, en väl fungerade individ som täcker upp alla livets områden, det kommer hela tiden på skam

Men vem vinner idag några priser eller andra utmärkelser genom att uppträda på ett sådant sätt som i allt är värt att prisas och ge eloge till? Gå in på Twitter och titta där vem eller vilka det är som får flest gillande och re-tweets för sina inlägg så får du se. Tror att det ger en både bra och övergripande bild över de stämningar som idag råder i ute i vårt samhälle. Det finns ju en anledning till att det finns den här typen av sociala medier tillgängliga idag. Men den kultur  av narcissism som frodas på Facebook är inte mycket bättre den

Det borde stå rätt tydligt vid det här laget att det finns saker och ting som vi människor inte är i stånd till att klara av att reda ut på egen hand,men när till och med har visat sig att de som vi sen länge har sett upp till,att han, han det är en riktig karlakarl det, en riktig man, åtminstone såg han ut att vara det, misslyckas och högst troligt är att det man kommer att bära med sig i minnet av den upplevelsen är inte alla de goda sidorna som man trodde fanns och som gjorde att man såg upp till en viss person, utan snarare mer den personens tillkortakommande. Resan från att ha varit en helylles grabb till bad guy kan onekligen gå rätt fort utför ibland

Om allt det som aldrig borde ha sagts

Det verkar som att i vår tid det är modernt att använda sig av ett språk, en vokabulär som är så grov som möjligt, precis som det vore nån slags tävling över vem som kan spy och vräka ur sig de mest fantasilösa och groteska invektiv, vilket är ett återkommande koncept på sociala medier idag.

Uppenbarligen finns det ingen bortre gräns över hur långt det här sträcker sig. Å andra sidan finns det heller inte som det tycks nån inre gräns över vad man själv anser sig få tycka och tänka och som man i sin tur sätter ord på, utan att man ens reflekterar över om det var dumt som man hade sagt, tuta och kör bara är devisen. Och de inre spärrarna som säger till oss när nåt är fel och som finns till av den enkla anledningen skull att vi inte ska passera ett visst område inom oss själva och ge uttryck för, innan det är för sent och skadan är ett faktum, det har man för länge sen passerat.

Döda den negern! Skjut det aset i ansiktet! Är bara ett litet axplock som jag här gav exempel på hur det kan yttra sig, t.ex som på Twitter, detta utan att nån reagerar och tycker det var nåt konstigt med det. Varför bry sig liksom?Här bara måste vi bemöda oss med att våga ställa den kritiska  frågan, inte minst till de som står bakom Twitter. Hur i all världen är det över huvud taget möjligt att den här typen av kvalificerat skitsnack och tomt prat släpps i genom, utan någon som helst reaktion från de ansvariga? Men tydligen är det som så att det är internets lagar som gäller för det skrivna ordet på Twitter. No censur!

Men frågan är vad det gör med oss själva, och vad är det som har gjort när man störtdyker rakt ner i avgrundens djup och därifrån hämtar inspiration från det allra mörkaste av sitt inre jag till att formulera på det sätt man gör, och som allt för ofta är ett återkommande tema.

Tror vi behöver få till en diskussion om det här.