Om kyrkans utmaning i vår tid.


Häromdan skrev jag ett kort inlägg som jag delade på Twitter och Facebook och som löd på följande sätt.

Den största utmaningen kristenheten i det här landet står inför är inte hur man ska få folk att komma till sina kyrkor, utan om hur kyrkan ska komma ut ur sina hålor och nå ut till folket.

Tanken med det var, kanske lite som ett experiment menat från min sida, var att så att säga ute efter att sondera terrängen för att på så vis se om det fanns något som helst intresse bland de jag känner som själva är kristna gällande den frågan. Åtminstone säger dom att dom är det.

Men att döma av de reaktioner som uppstod, det vill säga, i det närmaste inget alls, vilket i och för sig inte gjorde mig särskilt förvånad, så fick det mig ändå fundera lite på vad och kring vilka frågor som rör till exempel varför just kristen tro och varför så få kristna är genuint intresserade över de spörsmålen.

Läste en klart intressant artikel i Världen Idag, där Stefan Gustavsson skriver.

Kronologin när det gäller den kristna trons inflytande i västerlandet är glasklar /…/ det började med förkunnelsen av Guds rike.

http://www.varldenidag.se/ledare/kristen-tro-bar-pa-nyckeln-till-vasterlandet/reprfn!SIj62Ob8ZEtadadE5bV5xQ/

Annonser

Hur argumenterar man mot bristande kompetens?


Per Holvfe skriver bra och initierat om det på Twitter.

Det är ett misstag att bemöta Björn Söders nationalism med mer nationalism (att han inte skulle vara svensk etc). Det är precis den debatten SD vill ha. Den politiska debatten bör istället handla om invånarnas mänskliga rättigheter, oavsett vad de identifierar sig som.

Så många som 91% kan inte ha fel


Det råder längre inget som helst tvivel om att Socialdemokraterna befinner sig mitt upp i sin absolut värsta och största kris som någonsin har hänt och drabbat det partiet sen efter det att partiet bildades den 23 april 1889. Och trots att den svenska ekonomin har gått som på räls under de senaste åren så är det inget, åtminstone inte fram till dags datum som har blidkat väljarna till att låta sig omfamnas och ge accepstans kring den politik som idag förs.

När och som nu Stefan Löfven har uttalat sig om att lösningen på partiets kris är att sluta prata om invandringen och i stället genom att  lägga locket på som vore det den mest smartaste och pragmatiska lösningen som finns att tillgå och som man kan komma på för att ta sig ur den krisen, så förstärks i stället bilden av ett parti som snudd på håller på att lösas upp av sig själv där det inte tycks finnas nått slut på allt elände och den kräftgång som har varit en stark och trogen följeslagare sen efter 2014 års val. Och som sen dess fortsatt i en ständig ström av ständiga motgångar.

Kris känns som ett måttligt och underskattat ord i det här sammanhanget.

I tisdags nu den 4:e juni som var ställde jag följande fråga på Twitter och som visat sig krönt betydligt mer uppmärksamhet än vad jag någonsin hade kunna både hoppas, drömma och räkna med att det skulle falla ut på det viset som det nu har gjort och visat sig. Faktum är att jag har slagits över inte så lite förvåning och häpnad över att det fanns så många som tycket frågan var så till den grad intressant att man har valt att rösta på den.

Så här löd min fråga.

Vilken valfråga tycker du är viktigast inför höstens val?

Och så här såg resultatet ut kring ca 20:30 igår kväll i den här enkäten. Av 966 personer som hade röstat hade det då utfallit på följande sätt.

  1. Invandringen 91%
  2. Skolan 3%
  3. Arbetslösheten 1%
  4. Hälsa& sjukvård 5%

Det mest anmärkningsvärda gällande den här undersökningen är som och man måste anse det vara, är att inte bara det faktum att det är så många som har röstat, knappt 1000 personer som har varit inne och röstat, vilket i sig är fantastiskt. Utan detta att hela 91 % av som har svarat att de anser invandringen är den frågan som man anser vara primärt den viktigaste i höstens val, vilket inte är att betrakta som rent remarkabelt, detta sett i jämförelse ställd mot de övriga i den här enkäten. Lägg därtill att med tanke på att jag har och att det finns 522 personer som följer mig i mitt flöde på Twitter, så ligger siffran nästintill kring det dubbla antalet som har röstat på den här frågan, vilket till viss del kan förklaras av ringar på vatten effekten ,där någon som jag själv inte följer utan RE-tweetar det vidare i sin tur till de som i sin tur följer den som har gillat eller skickat inlägget vidare till sina följare.

Multiplikationseffekten är nog rätt och riktigt att tillskriva det här.

 

Dagen när yttrandefriheten inte är något värt


Owe Nilsson, politisk reporter på TT, skriver idag på Twitter följande.

Jag bryter tyvärr litet för ofta mot TT:s policy för sociala medier i det att jag talar om vad jag tycker och tänker. Jag har därför kommit överens med ledningen att lägga Twitter på hyllan. Meddelas endast på detta sätt, och det innebär att jag inte kan svara på frågor här.

Så det som man fram tills idag trodde och har tänkt skulle va otänkbart som skulle hända och utspela sig i en rättstat är och har nu blivit till krass verklighet, vilket inte är att betrakta som något annat än ett dråpslag mot det fria ordet.

Och trots det skydd som finns, men som nu har visat sig inte vara så fullt förankrat i den grundlagsstiftning som ska stå för en garant för yttrandefriheten, så har det med all önskvärd innebörd visat sig inte betyda någonting alls.

Det är i sanning en sorgens dag!

Vad är svensk kultur? – Helt apropå om det som nu har skett i Danmark


Sen efter det att jag ställde följande fråga på Twitter.

Bör Sverige följa efter i Danmark fotspår och förbjuda burka och niqab på offentlig plats?

Så har det blivit några rektioner på det, vilket måhända inte var helt oväntat. Det som ligger till bakgrund till min fråga är det beslut där man i Danmark har fattat ett enhäligt beslut mot att förbjuda burka och niqab på offentliga platser. Och som det säkert kommer att skrivas om spaltkilometer på sociala media ett tag framöver, nåt annat än det är inte att förvänta.

Men att ett liknande beslut skulle tas från svensk riksdag är inte att betrakta som något annat än utopi och som därför aldrig kommer att hända här, åtminstone inte över överskådlig framtid.

Och med tanke på den enfald som stundtals är minst sagt häpnadsväckande och även gällande den förvirrande diskussion vår samtid framför där man gör allt och lite för att splittra och slå sönder allt det som vi identifierar oss med att kalla svensk kultur och dess yttringar och på fullt allvar påstår att ramadan är en svensk tradition och som därför enligt konstens alla regler ska innefattas och accepteras som vore det svensk kultur av oss. Då kan man till att börja med ställa oss följande frågeställning.

Sedan när blev och bestämdes det att ramadan är en svensk tradition?

 

Jonas Gardell lämnar Twitter, och jag förstår honom.


En gång i tiden sågs Twitter som en spännande demokratisk kommunikationskanal.

Jonas Gardell tar farväl av en plattform som i Trumptider har tagits över av extremister, robotar och fejkkonton.

Jonas Gardell har aldrig varit nån av mina största favoriter inom det gebit han håller på med och är verksam i. Men det hindrar mig inte för den skull att jag ibland lyssnar till vad det är han säger och det han vill lyfta fram i de ställningstagande han emellanåt vill lyfta fram i samhällsdebatten.

När det gäller vårt förhållande till kändisar så verkar precis som att dom måste stå ut med att ta mot vilken skit och smörja som helst från folk som dom knappast hade bjudit in i sina hem och som kastar sig över dom som vore dom ett lovligt byte och som man kan behandla precis hur som helst efter eget godtycke.

Jonas Gardell, har idag skrivit ett mycket bra och intressant inlägg i Expressen. Vänd Twitter ryggen. Här ett citat från det inlägget.

Genom vår blotta närvaro här föder vi de destruktiva krafterna. Med våra konton och vårt twittrande, vare sig det är som komiker, artister, journalister, debattörer, politiker eller privatpersoner, gör vi det attraktivt att vara på Twitter.

Inte vet jag hur många som skulle avstå från Twitter bara för att jag gör det, men det är faktiskt värt ett försök. För att bara fortsätta som att allt är som det ska är inte ett alternativ.

Om de anständiga försvinner finns bara de oanständiga kvar.

Då blir Twitter bara ett Flashback eller Avpixlat bland andra.

Gardells analys av Twitter som en kommunikationskanal är både knivskarp och mycket träffsäker på en och samma gång och som jag därför hoppas nu får avsedd verkan, vilket inte nödvändigtsvis behöver innebära att var man följer Gardell i spåren och slår in på samma spår och gör ett avslut för sin medverkan på Twitter.

Men vad som är så viktigt nu är att vi tänker till, använder oss av det förnuft vi har, och får det här till att fungera på det sätt det kan fungera och inte ger efter för den sämre, den destruktiva sidan av oss själva och inte göder det hat som redan finns, utan visar på att det finns en framkomlig väg  mitt upp i allt det här.

Men om jag ska va ärlig är jag skeptisk till att Twitter och det samtalsklimat som allt som ofta råder där kommer att bli så mycket bättre till vad det idag har utvecklats till att bli

.https://www.expressen.se/kultur/jonas-gardell/hejda-twitter-jag-vill-inte-langre-mata-ditt-monster/