Hur länge orkar delar av svenska folket med Sverigedemokraternas fadäser?

Så var det Mattias Karlssons tur att göra bort sig, för efter det att han felaktigt hängt ut några ungdomar och liknat dem vid att vara terrorister, vilket i sin tur har lett till polisanmälan för förtal. Men i stället för att göra det enda rätta genom att be om ursäkt för sitt så korkade handlade så nöjer han sig alltså med att beklaga det inträffade. Men trodde han verkligen själv på att han skulle ställa saker och ting till rätta genom att försöka urskulda sig med ingenting? I så fall har han grovt misstagit sig.

Men det är ingenting som förvånar längre när det gäller vad som kommer ut från detta parti. Vad som däremot är oroande är att trots det gång efter annan avslöjas vad Sverigedemokraterna är för slags parti, så är det få inom deras beundrarskara som bryr sig, för som när det händer att, vilket händer rätt ofta att nån trampar i det stora klaveret, så är det ju alltid någon annans fel. Kontentan av ett sådant resonemang kan vem som helst räkna ut vad det får för konsekvenser.

Men kanske är det så att SD nu är på tillbakagång? För i en färsk väljarundersökning visar Demoskops väljarbarometer att SD nu är nere på 15,3 %,ett tapp på 2,8 % sen senast alltså.

Annonser

De största förlorarna

Om det för dagens största samtalsämne handlar om det Tv-program som i går kväll sändes på Tv 4: Kalla Fakta, så hoppas jag att de som ger sitt stöd till Sverigedemokraterna nu tänker till en gång extra och kommer till besinning. I annat fall är dessa personer att betrakta som omöjliga att ta det minsta på allvar.

Själv har jag förundrats över hur det är möjligt att man utifrån en kristen livssyn kan ge sitt oreserverade stöd till ett sådant parti, hur är det möjligt? Har man helt tappat fattningsförmågan, eller vad är det frågan om egentligen?  Hur som helst har jag väldigt svårt att hysa någon som helst förståelse för de som anser att Jimmie Åkesson & co, är Sveriges räddning och som kan få vårt land på rätt köl igen genom sin politik. Skillnaden mellan ett parti och som håller till i ytterkanten, till att man vuxit till en nivå där man har och utgör ett direkt avgörande inflytande på  svensk politik och vårt samhälle är att om så skulle ske, då lär det gå betydligt fortare ut för brantens stup än vad som  redan är och som pågår.

Risken att SD skulle växa så i popularitet att de vid nästa års val skulle hamna i en position där de får egen majoritet och således får bilda en ny regering, det kommer naturligtvis aldrig att hända. Men det faktum att de redan finns och har sina representanter inom svensk riksdag är illa nog för vårt land, vilket är rent beklämmande.

Dessvärre har det begått en rad fatala misslyckande, både från media, men även från politiskt håll hur man på ett adekvat sätt borde ha förhållit sig till dessa pajasar. Taktiken att frysa ut dom har visat sig fått direkt motsats verkan, vilket deras opinionssiffror vittnar om om inte annat, och det tror jag att man är väl medveten om på sina håll, men jag är rädd det är för sent.

Det var en för övrigt mycket blek Richard Jomshof, som  i gårdagens program skulle söka ge sig på att förklara vad det var han egentligen menade med när han sen tidigare hade läxat upp Hanna Wigh, undrar om han inte var nära till tårar grabben? Men det spelar ingen roll, och även om inte Hanna Wigh,  alltid har gjort och sköt saker och ting på rätt sätt, sett till hennes politiska karriär, så måste man beundra och ge henne ros för att hon nu har trätt fram på det sätt som hon nu har gjort.

Och detta att Jimmie Åkesson uttalat sig om att Kalla fakta ägnat sig åt journalistiskt haveri är frågan om det ens är värt att ta notis om.