Män kanske skulle ta och gå in i kloster?

När det skjuts hej vilt runt omkring en då vill det till att man inte är skotträdd. Var väl just av den anledningen det kunde stå att läsa på en liten skylt i de gamla western-salongerna med texten. Skjut ej på pianisten! För han hade knappast nåt att göra med desperata revolvermäns uppgörelse med varann.

När det gäller de salvor som nu för tiden utdelas och som går under vid det här laget inte allt för okända namnet Metoo- kampanjen, så har jag blivit allt mer undrande inför den.

För när man läser om det som Ulf Malmros skriver, där han försäkrar sin oskuld till att ha blivit utpekad som våldtäktsman och därefter blivit dömd av lynchmobben till att utpekas och hängd som en sådan, detta för att den påstådda våldtäkten skulle ha ägt rum för 25 år sen. Men som Ulf Malmros skriver.

Utan rättslig prövning eller ens en chans att försvara mig har jag blivit stämplad som våldtäktsman och är därmed redan dömd. Min familjs liv har raserats. Var finns det rättsliga skyddet när det gått så långt att samhället tillåter lynchmobbar att döma enskilda individer och ödelägga liv?

Ju mer jag har läst om hela den här sörjan, från början ända fram tills nu, så vill jag inte ta ord som häxprocess i min mun. Det är allt för magstark och rimmar väldigt illa med alla de berättelser som nu har kommit fram från de kvinnor som har blivit utsatta för allt som de nu vittnar om och som säkert till stora delar är sant och som därför är i behov allt stöd och upprättelse de kan få.

Men om det nu är så att och som Malmros skriver att, om det inte spelar någon roll att ett eller annat oskyldigt huvud rullar, och som en del tycker vara helt ok,  hur klarar man då av att leva med sig själv och den insikten i så fall utan att man helt har förlorat begreppet över vad som fel och vad som är  rätt?

https://www.aftonbladet.se/a/G1GKyq

 

Annonser

Är Metoo-kampanjen nu på väg att spåra ur?

Eller är det kanske som så att det nu har ett nått en punkt där frågan inte längre handlar om vad som är absolut sanning, om vad det är som det faktum har hänt, utan mer om det som behöver ifrågasättas, för sanningar som inte tål att ifrågasättas det faller så att säga på sin egen orimlighet till att vara just sant och kan sålunda därför omöjligt tas på fullt allvar.

Att syftet med den här kampanjen var behjärtansvärt och som lyfte fram ett problem som sedan länge har legat fördolt, till viss del orsakat för att de som har varit drabbade inte har vågat att tala om det, av olika orsaker skull, men det innebär inte att jag betvivlar sanningshalten i allt det som nu har kommit fram, inte det minsta. Jag står fortfarande fast vid det jag skrev om häromsisten.

Men allt eftersom det har ökat i styrka, nu senast talas det till och med om att det har nått fram till förskolenivå, så känner jag en tilltagande känsla av olust över det här- Och kanske är det som så att det som inte fick hända,det är just det som nu är på god väg att ske, det vill säga att det vänds åt andra hållet och emot dom i stället.

Lars Ulwencreutz, skriver  idag på Twitter följande.Funderingarna kring är många. 1) Vad hände med den sk rättssäkerheten? Vem som helst kan anklaga vem som helst för vad som helst och det får inte ifrågasättas om det är taggat med