När män inte beter sig som en man


När jag läser om bristen på manligt engagemang gentemot sexuella trakasserier, då blir jag riktigt beklämd, och faktiskt, nästintill rasande på den undfallenhet feghet som mina manliga kollegor gör sig till känna genom i dagens samhälle.

Men det som Sohrab Fadai, menar på i det han säger att, män vågar inte prata om den här kulturen, så låt oss börja med att på en gång slå fast att det här är inte fråga om  nån slags kultur som har fått ett dominerande inslag och yttringar hos  män i vår tid. Helst ser jag att man inte använder sig av ordet och begreppet kultur alls i det här sammanhanget.

För även om vi definierar kultur till olika slags livsmönster inom t.ex musik, konst, plus mycket annat som vi övrigt kan lägga till i den listan, så är och har det blivit till ett abnormt livsmönster hos en del män när man tror och inbillar sig att kvinna enbart är att betrakta som vore de ett sensuellt villebråd, nåt slags sexobjekt för var man till att njuta av genom sina sexuella lustar och roa sig med efter eget habegär, och tro att man göra precis vad det är som faller en in att göra med efter eget godtycke.

Men om man tror att kvinna enbart är till för mannens skull för att tillgodo se mannens alla behov till att tillfredsställa och alltid vara till lags för mannens skull, i stället för som det är tänkt att de olikheter som skiljer män och kvinnor åt är menade till att man ska komplettera varann till en varm och kärleksfull gemenskap där det finns både respekt och tillit i ett ömsesidigt förhållande.

Men om det är sant att de flesta män väljer att ignorera genom att tiga och inte ha nån åsikt alls om det här problemet, då är det hög tid att vi snarast ser till att bryta den tystnaden,oss män emellan.

Men som det är med allt annat och som man inte bör utesluta för att det ska bli för ensidigt, det vill säga för att hålla sig till en saklig och konstruktiv diskussion, och det är att det finns en annan sida av myntet också, baksidan.

Annonser