Minnen från Lucia

Bästa lucia-minnet, eller kanske det värsta beroende hur man ser på det, var när jag blev övertalad i plugget att ställa upp som stjärngosse. Hände bara en gång. Att jag dessutom stod upp och på egen hand sjöng psalmen, Hosianna Davids son, inför en fullsatt aula, det glömmer jag aldrig. Men vad som var så kul och som överraskade mig var de reaktioner jag efteråt fick av både klasskompisar, skolpersonal och övrigt folk. Det fanns nämligen  inte nån som hade något negativt att säga, har nog aldrig fått så mycket beröm under en och samma dag. Mest kul var nog ändå det beröm jag fick bland de snygga tjejerna,de som man aldrig hade nån chans på,och som sa.

Det där var riktigt modigt gjort av dig. Då kände man sig både glad och inte så lite stolt på en och samma gång.

Annonser

Ett luciafirande som gav mersmak.

I eftermiddags var vi och tittade på när ett av våra barnbarn, Clara, tillsammans med sina kompisar från förskolan gick luciatåg och sjöng några fina lulsånger för oss som fanns på plats. Det var riktigt kul att både se och lyssna till.

Vad som är mindre roligt däremot är den diskussion som jag häromdan nämnde om här och som fortfarande pågår, har jag lagt märke till. Det är otroligt vilka träskallar det finns rent ut sagt i den här världen. Jag var på gott humör nu när vi kom hem för en liten stund sen. Det har dessa fjollar sett till att riva ner, med besked!