När Svenska kyrkan blev den kristna trons dödgrävare


Den 31 december 2016 skrev Helena Edlund på bloggen: Kristen opinion, om att protesterna kring förslaget kring den nya kyrkohandboken börjat anta former av ett uppror..

Och visst har det funnit de präster inom Svenska kyrkan som inte bara har reserverat sig mot innehållet i denna så märkliga skrift,  en del har till och med opponerat sig mot den. Men i de flesta fall har det slutat med att efter att försökt att tala dessa tilll rätta som står bakom och som pushat på för att så snart som möjligt få den att gälla som en ny kyrkans lära , så har man till sist gett upp och resignerat inte orkat förtsätta kampen för den sunda kristna trons överlevnad.

Helena Edlund, skriver.

Det går nämligen inte att komma runt det faktum, att det som återfinns i Kyrkohandboken är Svenska kyrkans lära. Förändras Kyrkohandboken så förändras teologin. Just därför är det så oändligt viktigt att en ny Kyrkohandbok inte är ett ogenomtänkt hastverk.

Låt mig ge ett alldeles sant exempel: Om det står i Kyrkohandboken att ”Gud är vår Moder” (vilket det gör i handboksförslaget) betyder det att Svenska kyrkans präster förväntas bekänna och förkunna att Gud är vår Moder. Punkt.

Är vi beredda att göra det?

https://kristenopinion.wordpress.com/?s=kyrkohandbok

Framtiden för vare sig för den kristna tron eller för kyrkan, finns det någon sådan för vårt lands vidkommande? Intresset kring kristen tro för gemene man ligger inte direkt på topp idag, snarare är det den sekularisering och som alltmer sätter prägel på vårt land som står på stark tillväxt, och idag finns det ingenting som talar och pekar mot en kursändring i det avseendet.

Har då alla de protester och den kritik som har framförts till bl.a Ärkebiskopen med  flera varit förgäves? Resultatet och svaret på den frågan ser vi nu.

Törs knappt tänka tanken på vilka konsekvenser det här kommer att få på lång sikt för kyrkans framtida väl och ve. Mest ve antagligen.

Annonser

Var finns kraften inom kristen förkunnelse?


Igår lyssnade jag till en av de få predikanter inom svensk kristenhet som är värt namnet, och som fortfarande finns kvar i det här landet. Hans namn är, Per-Arne Imsen.

En bit in i sin predikan kommer hann fram till huvudkärnan i sitt budskap: Krisen inom svensk kristenhet. Här lite fragment ut den predikan.

  • Aldrig förr har har vi har så välutbildade predikanter i våra kyrkor och samfund.
  • Aldrig har vi har haft så fina och så vackra kyrkor som nu.
  • Aldrig förr har staten varit lika frikostiga med att ge bidrag till våra kristna sammanhang.

Per-Arne, avrundar det hela med orden och frågeställningen: Men var finns kraften?

Ja, det är sant det finns många som har talets gåva till att hålla långa och utdragna predikningar och som är något av mästare inom retorikens område. Men åter igen: Var finns kraften?

Jag har själv fått tillfälle att lyssna till välutbildade teologer som gärna har haft både långa, men ack så trista predikningar/föreläsningar från texter som är hämtade från Bibeln. Men, i stället för att utveckla och göra sitt budskap till att få det begripligt och väl värt i alla stycken att ta till sig, så har man lyckats med att få det som kunde och som borde stå som ett begripligt budskap till att förvandlas bli icke fattningsbart och sålunda, fullständigt meningslöst till att bära med sig vidare som ett gott andligt kosttillskott genom vidare färder genom livet.

För det man har lyssnat till, säger under en timmes tid, men som man snabbt har glömt av, vad har man för slags nytta av det?

Vad som är så frapperande när det gäller just det här är, vilket jag aldrig har lyckats få ihop, är att ju mer utbildade och skolade de är som idag ska föra ut det kristna budskapet, desto mer invecklat i alla möjliga och omöjliga termer har det allt som ofta visat sig till att bli att göra budskapet greppbart och förståeligt. Hur är det möjligt?

Den 27 september, skrev Stefan Swärd ett inlägg på sin blogg och som har väckt en del uppmärksamhet hos och bland en del kristna.  Vad händer vid teologiska högskolan? Här ett kort citat.

Vad händer vid Teologiska högskolan i Stockholm, som bär arvet vidare efter de båda väckelserörelserna, Missionsförbundets och baptismens gamla predikantskolor?

http://www.stefansward.se/2017/09/27/vad-hander-vid-teologiska-hogskolan/

Om du är intresserad över vad som händer, och vart kristenheten är på väg, så, läs Swärds inlägg