Hatet mot det judiska folket är hat som riktas även mot oss

Jag kommer ihåg när jag var yngre, på den tiden jag fortfarande bodde kvar i Göteborg, att man ibland kunde läsa om, och något man även såg med egna ögon, skadegörelse i form av klotter mot det judiska synagogan, ibland hände det även att man till och med hade vandaliserat den judiska kyrkogården, vält ner gravstenar och på det mest förfärande sätt skändat dessa platser.

Men ingenting, utan att för den skull förminska i grad vad som hände då, står att jämföra med vad som händer nu och i den tid som vi nu lever i. Det är tydligt att det raseri, det hat som har riktats mot judar genom historiens förlopp nu åter samlar ny kraft till att ge sig i kast med att försöka utrota det judiska folket.

Niklas Orrenius, skriver i Dagens Nyheter.

Vittnesmålen om judehat i Sverige är så många att jag omöjligt kan skriva om dem alla.

Men precis som när det gäller all övrig våld och brottslighet som händer i vårt samhälle idag, så ligger det nära till hands att vare sig man vill det eller inte så blir man till slut avtrubbad och stänger in sig i sitt trygga bo, väl förskansad från den värld som man lever i, men som man inte längre orkar ta del av. Men ingenting av den verklighet som vi befinner oss i försvinner enbart för att vi inte låtsas om den och tittar bort åt ett annat håll. Den finns där i alla fall.

Och så här skrev Niklas Orrenius, tidigare idag på Twitter.

Problemet med hat mot judar i Sverige är så stort att USA:s förre president Barack Obama vid två tillfällen såg sig nödgad att skicka sitt särskilda sändebud mot antisemitism till Malmö. Nu måste även svenska makthavare börja ta det aggressiva judehatet på lika stort allvar.

 

Annonser

Om vi är på väg mot ett nytt folkmord…

Har kampen då varit förgäves mot att försökt att kämpa emot?

Judar hotas i dag av nazister, vänsterextremister och islamister. Kampen mot antisemitismen måste ske på många fronter.

Hotbilden mot svenska judar är så allvarlig att aktiviteter måste ställas in för att säkerheten inte kan garanteras.

Läs den meningen en gång till. Det är Sverige, året är 2017, och judiska aktiviteter blir inte av eftersom judarna hotas och hatas och samhället inte kan garantera deras säkerhet.

De inledande citaten är hämtade från Erik Helmersons inlägg i Dagens Nyheter från igår. Här fortsättningen.

https://www.dn.se/ledare/signerat/erik-helmerson-judarna-har-fiender-i-alla-lager/

Det händer inte så ofta när jag läser en bok att jag blir så fängslad av innehållet att jag inte kan lägga den ifrån mig förrän jag har läst ut den. Det är alltså mer undantag än regel att så sker. Men efter det att ha läst de första sidorna i, Hédi Frieds bok: Frågor jag fick om förintelsen, så var det just för det så fängslande och så starka  innehållet i boken och som bygger på Frieds egna och så fasansfulla upplevelser i Auschwitz,som gjorde det omöjligt att lägga ifrån sig boken efter en liten stund.

I förordet skriver hon. Det som har hänt en gång kan dessvärre hända fler gånger, om än inte på samma sätt. För att förhindra en upprepning är det viktigt att komma ihåg; det förgångna sätter prägel på nuet och kastar sin skugga över framtiden.

Så till den adekvat frågeställningen hur vi som anser oss tillhöra den civiliserade delen av mänskligheten bemöter vi och bekämpar vår tids antisemitism som inte är att betrakta som något annat än en ful och mörk cancersvulst i vårt samhälle idag?

Nån har sagt. Vår tid är som en dödsdans, och det är få som förstår dess märkliga rytm.

Avrundar det här inlägget med ytterligare några ord från Hédi Fried bok.

Orden gäller idag, hösten 2016, ännu mer än någonsin, men vi får aldrig acceptera det, slå oss till ro med det. Vi får inte ge upp kampen, vi måste fortsätta sprida kunskaperna, hjälpa nya generationer fatta rytmen, och på så sätt undvika äldre generationers misstag.