Visdomsord men till vilken nytta?


Jag fulkomligt hatar alla de där visdomsorden som kommer i en jämn ström på Facebook! Vad spelar det för roll hur mycket man vet när ändå inget förändras?

Och hur mycket betydelse har det i faktiskt mening med en massa vishetsord till att det skulle betyda något som förde en framåt i positiv riktning och som kanske till med åstadkom en så drastisk förändring att det förändrade ens liv?

För låt oss säga om jag ligger svårt skadad både fysiskt och psykiskt, vad och hur och mycket hjälper det då mig att det går förbi nån som strör en massa fina ord omkring sig, men som bara består av en massa floskler och som inte betyder nånting alls i egentlig mening?

Och visst kan det vara uppbyggligt snarare än att det river ner med ett och annat ord som stärker ens livslust och som ger och skänker förnyat livsmod och inspiration till att ta sig an livet när allt syns som att det är vandring man befinner sig på som vore det en snårig stig där man faller och slår sig om man inte använder ögonen och sina övriga sinnen på rätt sätt.

Men fortfarande är det som så och vad som gäller, att oavsett hur mycket jag än läser och tar in i av allt det som skrivs om och som syftar till, antar jag, till att man ska bli bättre rustad till att fungera som en fungerande individ, så ser jag det som något som har minimal påverkan och inflytande på mig och som inte ger mig mer styrka till att omfamna den dag som ligger framför.

Annonser

Om kyrkans utmaning i vår tid.


Häromdan skrev jag ett kort inlägg som jag delade på Twitter och Facebook och som löd på följande sätt.

Den största utmaningen kristenheten i det här landet står inför är inte hur man ska få folk att komma till sina kyrkor, utan om hur kyrkan ska komma ut ur sina hålor och nå ut till folket.

Tanken med det var, kanske lite som ett experiment menat från min sida, var att så att säga ute efter att sondera terrängen för att på så vis se om det fanns något som helst intresse bland de jag känner som själva är kristna gällande den frågan. Åtminstone säger dom att dom är det.

Men att döma av de reaktioner som uppstod, det vill säga, i det närmaste inget alls, vilket i och för sig inte gjorde mig särskilt förvånad, så fick det mig ändå fundera lite på vad och kring vilka frågor som rör till exempel varför just kristen tro och varför så få kristna är genuint intresserade över de spörsmålen.

Läste en klart intressant artikel i Världen Idag, där Stefan Gustavsson skriver.

Kronologin när det gäller den kristna trons inflytande i västerlandet är glasklar /…/ det började med förkunnelsen av Guds rike.

http://www.varldenidag.se/ledare/kristen-tro-bar-pa-nyckeln-till-vasterlandet/reprfn!SIj62Ob8ZEtadadE5bV5xQ/

Det vankas besök


Idag kommer bästa kompisen hit och hälsar på hos oss, vilket både jag och min fru och kompisen sett fram emot. Det var nån gång i mitten av det galna 70-talet vi lärde känna varann, och förutom ett uppehåll som varade under några år på 80-talet har vi haft regelbunden kontakt med varann.

Faktum är att han den ende av mina gamla kompisar sen den tiden som jag fortfarande har kontakt med idag. Och även fast det finns några enstaka bland gamla kompisar sen förr som jag då och då har lite kontakt med via Facebook så är det högst sällan det händer att man träffar nån av dom. Lite trist, men det är så det är.

Men nu gläds vi så mycket mer över att han kommer och hälsar på. Det har blivit till en fin och kul tradition det här, för var vore en sommar om vi inte hade träffats?

När galenskapen får helt fria tyglar


Det blir allt tydligare och mer markant gällande de Iphone-missbrukare som inte har förstånd nog att använda sin mobil på rätt sätt, eller snarare inte alls på förnuftsmässigt sätt i vår tid, är något som har blivit allt vanligare förekommande.

Tidigare har man kunnat läsa en del notiser om de som i stället för att maka på sig och ge plats och utrymme för utryckningstjänst i samband med när det skett och inträffat en svår bilolycka med svårt skadade på plats, då väljer man i stället att ohämmat plocka fram sin Iphone och filmar händelseförloppet, detta samtidigt som man ställer sig i vägen, allt för att få de bästa bilderna, vilket inte publiceras i Expressen dagen därpå.

Så när man nu läser om flertal drunkningsolyckor som skett med dödligt utfall och som inte är något annat än en tragedi för de närmast sörjande, då står de där igen med sina Iphone och inte bara filmar och tar kort på vad som har hänt, dessutom lämnar man motvilligt plats och utrymme åt de som har kommit dit för att försöka rädda liv.

I vissa fall har det till och med gått så långt med den här galenskapen att en del föräldrar och andra vuxna lyfter upp sina små barn på axlarna för de ska kunna se bättre.

Och om inte detta är att betrakta som något annat som ett kollektivt moraliskt haveri så vet jag inte vad man ska ge för de för slags namn och epitet på det.

Du som har tillgång till Facebook, läs gärna de här raderna från en polismanS rapport i Örebro Län.

https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=1786259744771772&id=461897020541391

Avstängd från Facebook


Det är nu en vecka sedan efter det att jag fick det mycket oväntade beskedet att mitt konto på Facebook är avstängt, vilket har lett till fram en del reaktioner från olika håll och kanter och där ingen är mer införstådd till det mer än vad jag själv är, och vad som kan tänkas ligga bakom och vad som motiverar vad som ligger till grund till varför det nu har blivit så här.

Och samtidigt som jag inte på minsta sätt själv har kunna lista ut orsaken till varför, så kommer rapporterna om de som har fått sina konton avstängda allt oftare och som man kan läsa om på olika sajter på nätet.

Så här skriver https://sv.gatestoneinstitute.org/12310/tyskland-censur-facebook

om ett uppmärksammat fall och som nyligen drabbade en användare i Tyskland.

Vad hade hon då gjort sig skyldig till och som föranledde att Facebook stängde av hennes konto? Jo, följande.

Marlene Weise blev avstängd från Facebook i 30 dagar, efter att ha lagt upp två bilder, varav den ena visade det iranska damlandslaget i volleyboll från 1970-talet i t-shirt och shorts, och den andra det nuvarande laget i hijab och kläder som täcker armar och ben.

Det här inte första gången det har hänt att Facebook på mycket lösa volymer har stängt av någon användares konto, eller att man går in och helt sonika raderar vad någon har skrivit eller har lagt upp för slags bilder.

För inte allt för så långt tillbaks i tiden kunde man läsa om där någon hade lagt upp en bild på en till ca 1000 år gammal staty på Facebook. Men eftersom man från Facebook sida menade på att det var uppvisande av pornografiskt innehåll, föreställande en staty på någon som inte hade några kläder på sig, så var man skyndsamma med att radera det inlägget, vilket även har drabbat en del småbarnsföräldrar som har lagt upp bilder på sina små barn iklädda ett linne men kanske inte så mycket mer till att ha på sig för slags klädsplagg.

Själv har jag försökt att komma i kontakt med Facebook genom de e-mail jag har skrivit till dom. Men där jag försökt pålysa deras uppmärksamhet om att återställa mitt konto, så har jag i skrivande stund inte fått något svar från dom.

Men som kanske de allra flesta känner till vid det här laget så är inte transparens något som man på Facebook tycks känna till vad det är och vad det har för betydelse. De kör  bokstavligt talat sitt eget race utan att bry sig om och ta hänsyn till de spelregler som alla vi andra dödliga är infattade och medvetna om vad som gäller i ett fritt demokratiskt samhälle, där yttrandefriheten är en av dess fasta pelare.

Går det att lita på Facebook?


Efter den senaste skandalen och turerna kring Facebook, så har frågan återigen aktualiserats kring, vad är det egentligen som händer i samband med de bilder vi lägger upp där eller när vi klickar på ”gilla”? En sak kan vi utan vidare slå fast nu, vilket jag hoppas är uppenbart för var och en nu vid det här laget, att det skulle röra sig om nån slags oskyldig lek och som somliga  anser inte är värt att på fullt allvar, utan fortsätter som om inget har hänt och sen leker man vidare i en värld som i själva verket är byggd på väl förankrade och utstuderade idéer på hur det går till från att utvecklat sina sinnen förstånd till en vuxen människas nivå, för att sjunka ner på en 4-5 år barns intelligensnivå, vilket jag ofta har sett fltiga  användare av Fb  utvecklas till att bli.

Undrar om de nån gång har försökt att vara sig själv en stund?

För min personliga del och varför jag själv inte har skrotat mitt konto där, så beror det huvudsakligen på att stora dela av min familj finns utspridd i olika delar runt om i vårt land. Min  bror och hans familj bor uppåt landet, ca 100 mil bort från där vi är bosatta. Men frågan är om det egentligen duger som argument till att vidare finnas kvar på Facebook?

Avrundar det här inlägget med någhra kloka ord av Simone Fischer Hübner

Jag tror att Facebook kan förlora många användare. Men egentligen hoppas jag mest på att detta leder till en större diskussion om integritet, demokrati och vilka konsekvenser sådana här problem kan få för vårt samhälle.

https://www.aftonbladet.se/a/BJv54e

 

Tänk om man hade gått miste om nånting? Mina tankar inför det nya året.


Om jag skulle stänga av mina konton på Twitter och Facebook, riskerar jag då att gå miste om nåt som annars hade varit värt sitt pris att veta och ta del av? Det som skulle kunna vara tänkbart att jag i så fall gick miste om skulle delvis handla om att jag inte höll mig direkt novis om vad det är som händer i världen, och kanske hade jag då missat nåt väsentligt att ta del av? Vem vet?

Men när det gäller och kommer till vad som t.ex skrivs om på Twitter, så för det första ligger det inte alltid i fas med vad som verkligen är sant vad som där skrivs, utifrån något som har hänt i vår värld, och som sen den samlade expertisen på Twitter ska försöka ge nån slags förklaring på utifrån sin subjektiva verklighetsuppfattning. Nu säger och dristar jag mig inte till att påstå att allt är negativt och skräp med vad som både skrivs och kommenteras där, för om det nu inte hade varit så då hade jag i så fall lagt ner den verksamheten fortare än kvickt.

Vad man däremot måste se upp med och vara på sin vakt över, när det gäller den här typen av social media är när det sprids rykten till höger och vänster, så kallade fake news, och som en del har för vana att göra till att få folk att tro på något som över huvud taget inte ligger i närheten av att vara sant som om det vore sant och anses värt att sprida vidare världen över. Men det fenomenet, eller vad man ska kalla det för, är inget som på nått sätt är unikt för Twitter och att det då och då händer och tar sig uttryck på allehanda sätt just där.

Det här är naturligtvis ett jätteproblem, inte minst på längre sikt när man hanterar sanningen på ett både godtyckligt och ovarsamt sätt,men så är det också något vi får leva med, oavsett om vi vill det eller ej.

Men som sagt. Tänk om man hade gått miste om nånting?