Tänk om man hade gått miste om nånting? Mina tankar inför det nya året.

Om jag skulle stänga av mina konton på Twitter och Facebook, riskerar jag då att gå miste om nåt som annars hade varit värt sitt pris att veta och ta del av? Det som skulle kunna vara tänkbart att jag i så fall gick miste om skulle delvis handla om att jag inte höll mig direkt novis om vad det är som händer i världen, och kanske hade jag då missat nåt väsentligt att ta del av? Vem vet?

Men när det gäller och kommer till vad som t.ex skrivs om på Twitter, så för det första ligger det inte alltid i fas med vad som verkligen är sant vad som där skrivs, utifrån något som har hänt i vår värld, och som sen den samlade expertisen på Twitter ska försöka ge nån slags förklaring på utifrån sin subjektiva verklighetsuppfattning. Nu säger och dristar jag mig inte till att påstå att allt är negativt och skräp med vad som både skrivs och kommenteras där, för om det nu inte hade varit så då hade jag i så fall lagt ner den verksamheten fortare än kvickt.

Vad man däremot måste se upp med och vara på sin vakt över, när det gäller den här typen av social media är när det sprids rykten till höger och vänster, så kallade fake news, och som en del har för vana att göra till att få folk att tro på något som över huvud taget inte ligger i närheten av att vara sant som om det vore sant och anses värt att sprida vidare världen över. Men det fenomenet, eller vad man ska kalla det för, är inget som på nått sätt är unikt för Twitter och att det då och då händer och tar sig uttryck på allehanda sätt just där.

Det här är naturligtvis ett jätteproblem, inte minst på längre sikt när man hanterar sanningen på ett både godtyckligt och ovarsamt sätt,men så är det också något vi får leva med, oavsett om vi vill det eller ej.

Men som sagt. Tänk om man hade gått miste om nånting?

Annonser

Så fungerar Twitter och övrig social media

Under fliken: Följ mig på Twitter, kan den som är intresserad  av att läsa det inlägg som Johan Landström igår skrev om på Twitter, där han förundrar sig över att när man försöker sig på att vara seriös, kanske är det nån som på nåt vis reagerar? Men nej då, det är inte där vi befinner oss idag, för de flesta gånger man anstränger sig det minsta till att se till och vaka över att man  själv inte sköljs med i hela den ström av det som mest tycks intressera människor idag, så är det  i det närmaste dömt att  misslyckas att hålla sig till en anständig nivå av det konstruktiva samtalet.

För inte allt för så länge sen var det åter dags för en sverigedemokrat att tala först och tänka sen. Eller var det tvärtom? Martin Strid, och som stod bakom uttalandet att muslimer är inga riktiga människor. Han  har senare ursäktat sig med att han där och då fick ett hjärnsläpp, och ska då stå som en slags ursäkt för att han egentligen inte menade vad han sa, eller?

Men trots det fanns både tid och rum och möjlighet till de övriga SD-delagater som fanns på plats, det vill säga gräddan av den absoluta toppen inom det partiet, så var det ingen som reagerade. Det var kollektiv fågelholk den dan kan man säga, utan att överdriva. Det fanns ingen som när detta hände gjorde tillstymmelse till att ens ge en replik på vad han hade sagt. Man valde i stället att tiga.

Men det jag framförallt så stakt reagerar mot är den så pinsamma tystnad som så gärna infinner hos de goda människorna när det på allvar hettar till.

När det gäller Facebook, kan jag inte längre ge nån bra och duglig förklaring på varför jag fortfarande har kvar det kontot.

Varför är det ingen som lyssnar?

Varför och hur kommer det sig att trots alla uppmaningar om hur vi ska bli bättre på att ta hand om varann, älska vår nästa som oss själva, som vi ibland kan läsa på ledarsidor och lite varstans på nätet idag. Men i stället för att lyssna och omsätta ord till praktisk handling genom att åtminstone själv försöka vara ett gott exempel,så väljer man i stället att ge efter för den sämre och så mycket mer mörkare och destruktivare sidan av en som människa. Alla goda råd till trots om hur vi kan och bör utvecklas till att bli en bättre människa, en väl fungerade individ som täcker upp alla livets områden, det kommer hela tiden på skam

Men vem vinner idag några priser eller andra utmärkelser genom att uppträda på ett sådant sätt som i allt är värt att prisas och ge eloge till? Gå in på Twitter och titta där vem eller vilka det är som får flest gillande och re-tweets för sina inlägg så får du se. Tror att det ger en både bra och övergripande bild över de stämningar som idag råder i ute i vårt samhälle. Det finns ju en anledning till att det finns den här typen av sociala medier tillgängliga idag. Men den kultur  av narcissism som frodas på Facebook är inte mycket bättre den

Det borde stå rätt tydligt vid det här laget att det finns saker och ting som vi människor inte är i stånd till att klara av att reda ut på egen hand,men när till och med har visat sig att de som vi sen länge har sett upp till,att han, han det är en riktig karlakarl det, en riktig man, åtminstone såg han ut att vara det, misslyckas och högst troligt är att det man kommer att bära med sig i minnet av den upplevelsen är inte alla de goda sidorna som man trodde fanns och som gjorde att man såg upp till en viss person, utan snarare mer den personens tillkortakommande. Resan från att ha varit en helylles grabb till bad guy kan onekligen gå rätt fort utför ibland

Dagens fundering

På Twitter, och som dom kanske flesta vet inskränker sig raderna till det man skriver till inte mer än 140 tecken i taget, vilket innebär att man knappt hinner få ut sig sina tankar på pränt innan det lyser rött. Men nu har man kommit på att utöka textraderna till det dubbla, alltså 280 tecken, men det gäller tydligen enbart för en begränsad och utvald skara, till vilka jag inte tillhör. Och det kan jag ju stå ut med.

Men vad som är värre är att, till skillnad mot Facebook, där man i efterhand kan gå in och rätta till misstag och på så vis redigera sina inlägg, vilket kan inkludera mer än när  kommatecken har hamnat på fel ställe, och vem har inte nån gång råkat fastna med sina fingrar på/i tangentbordet och så ser det ut som det gör sen? Men den funktionen finns dessvärre inte tillgänglig på Twitter.

Så allt det där och som ibland händer med dubbla mellanslag, plus en del övriga misstag som allt som ofta händer är utmärkt exempel på att man är mänsklig om inte annat.

Och så lite om sociala medier

Man brukar säga om det är ett visst Tv-program som stör en och som man sitter och retar sig på, att i stället för att gnälla och bli på sämre humör än  vad man redan är, så kan man, antingen byta över till någon annan kanal, eller så stänger man helt sonika av dumburken.

Men med sociala medier förhåller det sig på lita annat sätt har jag märkt. Vi kan ta Facebook, som ett sådant exempel, för trots att jag kan känna mig både äcklad och irriterad över vad som allt som ofta där finns till buds, så likväl gör jag inget konkret åt det. Fråga mig inte varför.