Nu ger jag mig in i debatten om dödshjälp.

På senare tid har debatten åter flammat upp igen om dödshjälpfrågan. Det var i Aktuellt den 2 januari i år som det hade förts en debatt om det här och som sen har lett vidare till fortsatt debatt i bland annat den kristna tidningen Dagen. Men trots att man delar samma livsåskådning utifrån ett kristet perspektiv och har det gemensamt man bekänner sig till den kristna tron, så betyder inte det att man för den skull i allt är överens om frågor som berör etik och moral.

Ett tydligt och taland exempel på det var den debatt som fördes mellan Dagens ledarskribent, Elisabeth Sandlund och Staffan Danielsson (C) och som du kan se i slutet av den här texten.

 

Personligen är jag av den bestämda uppfattningen, inte minst sett utifrån att jag själv är kristen att dödshjälp är för det första inte förenat med kristen tro, livsföring och dess lära, än mindre sett utifrån ett humanistiskt perspektiv. Men, och som jag har lagt märke till och noterat så råder det nödvändigtvis ingen automatiskt skiljelinje mellan att man kallar sig för att vara kristen och att man är för och förespråkar dödshjälp, som vore det ett hjälpmedel för den som är svårt sjuk, är i stort behov av vård, eller som lider av svåra tankeföreställningar och är självmordsbenägen och som vill på minsta smärtsamma sätt få hjälp att utsläcka sitt liv med stöd och hjälp  av dödshjälp. I nättidningen  Liv & rätt, kan vi läsa följande och som väl duger som argumenet till att smula sönder de som så att säga står på andra sidan om den här diskussionen.

 I oktober berättade Läkartidningen att WMA, World Medical Association, ännu en gång tagit starkt avstånd från läkarassisterat självmord och argumenten som de för fram är tydliga: ”Omedelbar konflikt med läkares etiska skyldigheter mot sina patienter”, samt ”risken för att utsatta människor råkar illa ut” (Lakartidningen.se 2017-10-27).

Och här ännu en tankeställare.

Australiens tidigare premiärminister Tony Abbott uttryckte sig träffsäkert om detta: ”Vad får oss att tro att vår visdom och vår förståelse är så mycket djupare nu än hos någon tidigare generation, så att vi nu vill erbjuda dödshjälp, precis i samma tid då vi har större förmåga att lindra smärta än någonsin tidigare?”

När man då för fram argument, och som jag häromdan läste i Dagen om: Det går att vara kristen och för dödshjälp, signerat, Irene Nordgren, så är det uppenbart att hon talar mot bättre vetande när hon skriver som hon gör och vill mena på att Oregonmodellen inte är okristen utan tvärtom.

Och hur hon sen får ihop det med att vi om bara sätter oss in i det här på rätt sätt och får den kunskap som behövs för att på så vis få en lagändring till stånd, då undrar jag, vilken slags kunskap är det då som hon då eftersträvar och menar på ska ligga som en grund  till svensk rättspraxis för att en lagändring ska kunna ske och så helt lägga om kursen? Är det inte snarare och förhåller sig på det viset att den adekvata kunskap som vi behöver och som ligger just till grund för dagens lagsstiftning, den finns ju redan tillgänglig och som dessutom finns till av någon anledning. Och förhoppningsvis händer inget inom den närmsta framtiden som skulle kunna ge våra politiker någon som helst anledning att varken ändra eller på något sätt justera den lagsstiftning som nu råder och  är gällande.

http://www.livochratt.se/dodshjalp-lattar-ingen-sorg/

 

Annonser