Tankar och funderingar om bön och om…

Som kristen går det aldrig nog att understryka hur viktigt och angeläget det är att man har levande böneliv, för utan att man inte ber, och helst en stund varje dag så till sist torkar det till på insidan av en. Men trots det faktum att jag väl känner till betydelsen av att be händer det allt som ofta att jag inte gör det.  Jag har ingen som helst ursäkt till varför det blir så. Ibland kan det till och med gå flera dagar innan jag sätter mig, står eller ligger och återigen söker Herrens ansikte i bön och åkallan.

Jag läste idag ett blogginlägg, skrivet av Anders Gerdmar, på Håkan Sunnlidens blogg, som handlar om just bön och som grep tag i  mig.

Läs gärna det jag delar vidare här.

http://hakansunnliden.blogspot.se/2017/11/gastblogg-anders-gerdmar.html

Jag har märkt att så fort jag skriver ett inlägg på temat: Kristet liv, så sjunker frekvensen av de som besöker min blogg rätt så drastiskt ner till i det närmaste ingenting alls. Det här är något som jag till och från har funderat över vad det beror på. Men en sak har jag förstått och insett att detta med att skriva inlägg som direkt berör och handlar om  det kristna livet, det är som att köra huvudet in i en betongvägg, av egen kraft, och säg vad är det för mening med det? Varför lägga ner tid och energi på nåt som ändå ingen bryr sig om? Det är naturligtvis förenat med ren och skär meningslöshet.

Men nu är det inte först och främst det som är det bakomliggande motivet till varför och anledningen till varför jag skriver, för om det hade  byggt och handlat om det då hade jag i så fall kastat in handduken för länge sen.

 

Annonser