Livet och en räkmacka


Det händer inte så ofta att vi unnar oss något extra, jag och min fru, men ibland så.

Jag är helt övertygad om att man ibland behöver sätta lite extra piff på tillvaron, inte minst för att hålla äktenskapet vid liv. Det är så lätt hänt att sakta och i det närmaste obemärkt att slentrian smyger sig in och lägger sig som ett stort och mörkt täcke över ens liv och låter det regera som nån enväldig härskare över ens äktenskap. Därför är det så oerhört viktigt att man på ett tidigt stadie är uppmärksam på vad som kan störa husfriden och inte tillåter mörka och destruktiva krafter ta över, innan det är för sent.

Det finns inga som varken förr eller senare går i genom en kris i sitt äktenskap, om det vittnar den så skyhöga och trista statistiken över spruckna äktenskap som varje år går till spillo, vilket inte är att beteckna som något annat än en katastrof för kärnfamiljen.

Det finns inget som är mer onaturligt för kärnfamiljen än det när det kommer in tredje person i bilden, oavsett om det rör sig om en man eller kvinna och som ska axla rollen som förälder till barn som man inte har någon som helst biologisk anknytning till, så är det bara, för helt problemfritt är det sällan eller aldrig.

Annonser

Men tänk om det är så att vi finns till för ingenting?


Livets fåfänglighet, dess hela meningslöshet ställer frågor som, varför finns vi till och vad är själv meningen  med att vi finns till?

Jag vet bara en sak, och som jag med säkerhet kan slå fast. Jag har inget fullständigt svar på den frågan. Och kanske är det som så att det finns inget givet svar på den frågan. Men om det nu är så att det inte finns någon mening med livet och att var och en av oss är menade till att va sitt eget öde, till att trampa omkring på den här jorden fram tills den dagen vi dör, och sen händer det kanske inte nåt mer? Så varför finns vi då egentligen till?

För inte så länge sen fick jag höra talas om en man som hade övergivit den kvinna han var gift med, för att han hade förälskat sig i en annan kvinna. Inte unikt på nått sätt. Och att tragedier där ett äktenskap slit sönder och samman för att orden om evig trohet och kärlek enbart visade sig vara ett luftslott, och som faktiskt inte betydde nånting, det är förvisso något som få är förunnade av att bli förskonade ifrån i dagens samhälle. Skilsmässostatistiken talar sitt eget dystra språk.

Men det var de ord som den kvinnan hade sagt som nyss nämnde man hade träffat som fick mig att bli förbryllad. För enligt henne var det Guds vilja att de två hade träffats och blivit tillsammans.

Guds vilja alltså.

Så om detta nu stämmer så betyder alltså det att den kvinna som mannen i fråga tidigare hade varit gift med, inte levde vad som var i överenskommelse med vad som var Guds vilja och plan för deras liv. Med tanke på att de bägge två var kristna, så är det tydligt att något här har kommit i strid, konflikt med sig själv.

Vilket då? Jo,sanningen.

Jag har själv varit ute för att hamna i precis samma situation som det här jag beskriver. För det som hände mig var att den kvinna jag var gift med fram till 1991, sa precis samma sak när hon lämnade mig, för en annan mans skull. Nämligen, eller som hon uttryckte det. ” Jag upplevde att det var Guds vilja att det blev så här”.  Själv blev jag så förvirrad av denna händelse att det tog mig upp till flertal år innan jag hade kommit till sans igen.

Men om det nu är så att det Gud som är själva kraft och inspirationskällan till när ett äktenskap går sönder, har inte då hela det påstådda sanningsvärdet i vem Gud är fallit sönder och helt fallerat?

Jag har allt försökt genom livet att utröna och komma till klar insikt om vad sanning är. Men faktum är att allt eftersom åren har gått och passerat revy, så vet jag inte vad jag ska tro längre.