När den moraliska standaren hos kristna sjunker.


En ny film: What would Jesus do? Och som handlar om den miljonrullning inom den kristna musikindustrin, säger Matt MacDonald, en av de som har varit delaktig i produktionen av filmen följande. Och som fick mig att höja lite extra på ögonbrynen en stund. Men det gick snart över

 Tydligen vill inte folk att vi ska vända på stenarna i jakt efter sanningen. Folk vill ha en dimridå. Sanning kan skapa besvikelse och folk vill inte bli besvikna. Folk vill tro att det de spenderar sina pengar på är rent från själviska motiv, skandaler och liknande, säger Matt MacDonald.

Läs mer här.

http://www.dagen.se/kultur/filmen-what-would-jesus-sell-granskar-kristna-musikindustrin-1.1143959

Just när det kommer till vad som är sanning i fråga om etik och moral, eller som när det kommer till hur man utifrån sin kristna tro förhåller sig till  vad som i allt räknas som sant och oförvitligt, så låt oss en gång för alla tvätta bort epitetet att kristna står så mycket specifikt i högre  kurs, som om man skulle leva i ett slags högre standard av moraliskt tänk och leverne, enbart baserat på att man kallar sig för att vara kristen.

Och visst finns det dom kristna som aldrig för sitt liv skulle fuska med deklarationen. Men behöver man vara kristen för det?

Men frågan är. Om man inte ens kan lita på att kristna är mer skötsamma och inte drar sig för att både krypa in under dimridåer och på andra sätt smussla undan med vad som är sant, vem kan vi då lita på?

 

 

Annonser

Sedan när blev Socialdemokraterna fientligt inställda till religion?


Budskapet i det här går inte att misstolkas, det är tydligt att man nu har vässat tänderna rejält från det parti som för mig länge under många år var det enda rimliga och tänkbara politiska parti som  kunde tänkas få min röst. Socialdemokraterna.

Men med den politik som nu förs och som är strategiskt uträknat att man vill få bort religiösa friskolor, inte bara kristna utan även muslimska, så känns det alltmer främmande för mig att utifrån min kristna tro sett även fortsättningsvis stödja ett parti där ideologin går ut på att man inte kan vara en fungerande rationell och tänkande individ om man samtidigt bekänner sig som troende och som en kristen.

Detta om vi nu ska tro på vad det är man säger från Socialdemokraterna och det budskap man vill förmedla ut i i vårt samhälle. Och det är skrämmande, riktigt skrämmande.

Här  ( S) nya slogan.

Därför är kristendomens budskap ständigt aktuell.


Det var för nån dag sen jag såg det var nån som ställde följande fråga på Twitter.

Är kärleksbudskapet aktuellt inom kristendomen? Vad innebär det att vara kristen egentligen?

De jag först av allt vill trycka på och som jag vill inleda det här inlägget med, och som jag även tror det kommer en fortsättning på längre fram här på min blogg är att. När och så fort de frågorna dyker upp och ställs till oss som är kristna, så är och kan jag inte nog poängtera hur angeläget och hur viktigt det är att vi som sitter inne med svaren på de här frågorna ger ett så utförligt och tydligt svar som det bara är möjligt på dessa.

Tydlighet har dessvärre inte alltid varit ett signum genom kyrkans historia gällande trons budskap och vad det faktum kristendom faktiskt handlar om, vad som är dess centrala budskap till mänskligheten.

Och eftersom just den här frågeställningen är tudelad, uppdelad i som vore det var för sig skilda frågor åt, men som ändå hänger samman, så låt mig därför inledningsvis inleda mina inlägg här med den förstnämnda frågan i det här sammanhanget.

För att vi ska få en rätt och adekvat betydelse för vad som avses med orden: Är kärleksbudskapet aktuell inom kristendomen? Så låt mig först av allt slå fast att kristendomens själva kärna, värt till att kallas ett kärleksbudskap till att i alla stycken uppfattas som seriöst och värt att på allvar ta till sig,  det löper som en röd tråd genom Bibelns budskap, men och som når sitt cresendo genom Jesu försoningsverk på korset.

Och så här skriver Paulus i Romarbrevet 5:6-8, följande. Medans vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en hederlig människa – kanske vågar någon gå i döden för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medans vi ännu var syndare.

Det är just det här som är det ultimata gudsbeviset vars innehåll därför aldrig blir eller ens kan bli inaktuellt, eller som vore det ett budskap till att beteckna som slag i luften helt utan udd till att bemöta  och slå hål på de filosofiska och humanistiska tankemönster i vår tid som nu är. Det är ett budskap till människan,adresserat direkt från Gud och som talar om agape-kärlek, det vill säga, den osjälviska, uppoffrande och den villkorslösa kärleken och som tar sig uttryck och manifesterades i både det liv Jesus levde när han fanns här på jord och levde mitt i bland oss, men ännu mer ser vi hur den tar sig uttryck genom Jesu försoningsverk på korset, där han tog en hel mänsklighets synd och gjorde den till sin när han dog för våra synder och frambar ett fullkomligt, rent och välbehagligt offer inför Gud.

Det är på det här viset som Gud har valt och bestämt att manifestera sin kärlek till kronan på sin skapelse. Människan.  Men det är endast i och genom tron ( Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Rom 5:1) som det blir till en  verklig sanning inom oss.

Därför är inte det kristna kärleksbudskapet begränsat till vare tid och rum, eller ens som vore det ett föråldrat budskap och som har förlorat sin relevans till att förmedla ett budskap om tro, hopp och kärlek, till nutidsmänniskan.

Nej, det är ständigt aktuellt!

 

Med rätt focus på uppdraget


Det skulle dröja upp till nästintill 10 år efter det att jag blivit en kristen som jag kom i kontakt med likasinnade kristna och brann för samma sak som jag själv gjorde. Mission.

Inom pingtsrörelsen och som var min första kontakt med kristna, så talades det förvisso ibland om mission och om det uppdrag församlingar har att skicka ut missionärer runt om i världen. Och det är där man ofta har lagt allt fokus på vad man rätt anser efter defintionen av vad mission är och vad det har för betydelse. Problemet med det här synsättet, och som inte bara är väldigt snävt ur en biblisk synvinkel, är att det tenderar lätt till att man har sin blick väldigt långt bort i fjärran, och som en direkt konsekvens av det glömmer man bort sitt eget närområde, där man bor, eller till och med sitt eget land.

Mission har som sagt varit ett lågprioriterat ämne för många kristna.  Hos de allra flesta skulle jag vilja drista mig till att påstå det är. Och inte minst sett till hur det har varit och sett genom kyrkans historia, så har mission varit något man har förknippat med nån enskilds persons kallelse till det uppdraget och som man därför anser  inte angår oss alla och envar och som man därför anser man inte behöver engagera sig i. Det får någon annan sköta om och ta hand om tycks det som meningen va.

Men så här är det. Alla och var och en som kallar sig till att vara en kristen har förvisso inte kallelsen att sändas ut som missionär någonstans i världen. Och det vill jag vara tydlig med att understryka vad som faktiskt är sant. Men det innebär för den skull inte att var och en av oss är frikallade från Jesu missionsbefallning att och som det gäller: Gå därför ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar. Matteus 28:19

Så frågan är därför om inte den rättmätiga frågan bör bli. Var börjar vi någonstans?

 

Varför ska jag tro på Gud?


En bland de övriga böckerna som står i vår bokhylla heter: Varför ska jag tro på Gud? Av, Timothy Keller.

Och även fast det handlar om något som inte syns är alltför ett kärt samtalsämne i vår tid och som det inte ens alltid är lika självklart att samtala om i kristna kretsar, så tror jag ändå att vi lite mans ibland behöver stanna upp en stund och fråga oss. Varför och vad är det som gör att just jag tror på Gud.

För, och det har jag lagt märke till mer än en gång när jag kommit i samspråk med andra kristna, att det är en sak att man säger sig vara en troende, men det är en helt annan sak när det kommer att handla om varför och vad det är som motiverar en till att tro.

Och det är inte alltid så självklart i Kyrkan som man skulle kunna tro det är.