Det var bara en dröm


Ibland kan jag komma på mig själv med att tänka att, nu ska jag på allvar ta tag i mitt liv, fixa det som behöver fixas och skaffa mig ett jobb så jag åter får ordning och reda på ekonomin och rätsida på allt det där som hänger ihop med att med allt vad det innebär av och som ligger runt om  kring  med att ha ett arbete där man varje dag och under de veckor som ligger framför utför sin arbetssysslor som man har blivit ålagd att göra, där man träffar sina arbetskompisar som man sitter snackar med på lunchrasten om nästan ingenting, men som ändå ger sin näring, livslust och livsinnehåll som gör så att man fungerar på ett normalt och allt i genom på fungerande sätt. Och så då allt annat i övrigt som hänger ihop och samman med när man liksom många andra har ett jobb att gå till, och som medför till att man i övrigt har ett ordnat socialt liv med allt vad det nu innebär med att man gör rätt för sig på olika sätt. Och att man känner med sig själv att man har gjort nån nytta och har åstadkommit något till varför man känner sig och är så trött innan klockan har hunnit slå tolvslaget på natten.

Men så efter en stund kommer jag på att, det var bara en dröm. Men samtidigt som det bara var en dröm som tar mig in i fantasins drömlika värld, och som hur ouppnåelig den än må vara, så ger den mig hopp om att en dag vänder det.

Det är så lätt hänt att man blir både bitter,tvär och cynisk över att livet är som det är och blivit till vad det nu är. Det är  precis som det har stannat upp som om det inte längre vill och har nån lust att ta en vidare och framåt genom livet där kan man känner att man kan utvecklas och att man får fullt utlopp för den potential som någonstans ändå fortfarande finns och lever kvar i mig och som ännu inte har sinat och ebbat ut.

För om den dagen kommer, och ibland står den faktiskt och knackar på och vill komma in likt en objuden gäst man inte vill släppa in, när man känner att man inte längre har nått att ge och all kraft och energi är förbrukad och förbi och man längre har nått att ge, då kan man lika gärna lägga sig ner och dö på en gång.

Men dithän har jag inte kommit i min  livsvandring. Inte än.

Annonser

Så många som 91% kan inte ha fel


Det råder längre inget som helst tvivel om att Socialdemokraterna befinner sig mitt upp i sin absolut värsta och största kris som någonsin har hänt och drabbat det partiet sen efter det att partiet bildades den 23 april 1889. Och trots att den svenska ekonomin har gått som på räls under de senaste åren så är det inget, åtminstone inte fram till dags datum som har blidkat väljarna till att låta sig omfamnas och ge accepstans kring den politik som idag förs.

När och som nu Stefan Löfven har uttalat sig om att lösningen på partiets kris är att sluta prata om invandringen och i stället genom att  lägga locket på som vore det den mest smartaste och pragmatiska lösningen som finns att tillgå och som man kan komma på för att ta sig ur den krisen, så förstärks i stället bilden av ett parti som snudd på håller på att lösas upp av sig själv där det inte tycks finnas nått slut på allt elände och den kräftgång som har varit en stark och trogen följeslagare sen efter 2014 års val. Och som sen dess fortsatt i en ständig ström av ständiga motgångar.

Kris känns som ett måttligt och underskattat ord i det här sammanhanget.

I tisdags nu den 4:e juni som var ställde jag följande fråga på Twitter och som visat sig krönt betydligt mer uppmärksamhet än vad jag någonsin hade kunna både hoppas, drömma och räkna med att det skulle falla ut på det viset som det nu har gjort och visat sig. Faktum är att jag har slagits över inte så lite förvåning och häpnad över att det fanns så många som tycket frågan var så till den grad intressant att man har valt att rösta på den.

Så här löd min fråga.

Vilken valfråga tycker du är viktigast inför höstens val?

Och så här såg resultatet ut kring ca 20:30 igår kväll i den här enkäten. Av 966 personer som hade röstat hade det då utfallit på följande sätt.

  1. Invandringen 91%
  2. Skolan 3%
  3. Arbetslösheten 1%
  4. Hälsa& sjukvård 5%

Det mest anmärkningsvärda gällande den här undersökningen är som och man måste anse det vara, är att inte bara det faktum att det är så många som har röstat, knappt 1000 personer som har varit inne och röstat, vilket i sig är fantastiskt. Utan detta att hela 91 % av som har svarat att de anser invandringen är den frågan som man anser vara primärt den viktigaste i höstens val, vilket inte är att betrakta som rent remarkabelt, detta sett i jämförelse ställd mot de övriga i den här enkäten. Lägg därtill att med tanke på att jag har och att det finns 522 personer som följer mig i mitt flöde på Twitter, så ligger siffran nästintill kring det dubbla antalet som har röstat på den här frågan, vilket till viss del kan förklaras av ringar på vatten effekten ,där någon som jag själv inte följer utan RE-tweetar det vidare i sin tur till de som i sin tur följer den som har gillat eller skickat inlägget vidare till sina följare.

Multiplikationseffekten är nog rätt och riktigt att tillskriva det här.

 

Vad är en mänsklig rättighet?


Det var nästan så att jag blev full av skratt när jag häromdan läste FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna gällande var och ens rätt till arbete. Precis som det vore den mest självklara sak i världen och som inte lämnar några som helst spår av frågetecken efter sig och som en vacker dag raderas ut till visa sig till att bli till någon helt annan verklighet än den som är och den jag lever i och som är min vardag.

Men kanske är det som så att dess definition till det här inte fullt så tydlig till att man ska få adekvat betydelse vad som i det här sammanhanget verkligen avses med det?

Men om det med detta avses och menas på att man nånstans har en anställning hos en viss arbetsgivare och som man därifrån lyfter sin lön i slutet av varje månad, detta förutsatt att man inte är anställd som en slav och som utför olika slags arbetsuppgifter som inte står i proporttion till vad man tjänar, så lika fullt är det ett arbete man har som man går till varje dag, oavsett om man i nått U-land tillverkar kläder åt H&M, eller om man jobbar på en fabrik eller har annan typ av sysselsättning där man surt förvärvar sina pengar till sitt uppehälle med allt vad det nu innebär som ska gå till olika livsuppehållande utgifter och andra nödvändiga omkostnader.

Så frågan är om det då är så självklart som det hela vill ge ett sken av att ge till att det är en mänsklig rättighet för en envar att ha ett arbete?

Själv har jag varit arbetslös under så lång tid, närmare bestämt i 7 år, att alla eventuella tankar kring att det en dag skulle vända för mig och att jag åter skulle finna en väg tillbaks på arbetsmarknaden igen, det är inget annat än att betrakta som en utopi, nått ouppnåeligt mål som med största sannolikhet aldrig kommer att inträffa.

Sedan när blev Socialdemokraterna fientligt inställda till religion?


Budskapet i det här går inte att misstolkas, det är tydligt att man nu har vässat tänderna rejält från det parti som för mig länge under många år var det enda rimliga och tänkbara politiska parti som  kunde tänkas få min röst. Socialdemokraterna.

Men med den politik som nu förs och som är strategiskt uträknat att man vill få bort religiösa friskolor, inte bara kristna utan även muslimska, så känns det alltmer främmande för mig att utifrån min kristna tro sett även fortsättningsvis stödja ett parti där ideologin går ut på att man inte kan vara en fungerande rationell och tänkande individ om man samtidigt bekänner sig som troende och som en kristen.

Detta om vi nu ska tro på vad det är man säger från Socialdemokraterna och det budskap man vill förmedla ut i i vårt samhälle. Och det är skrämmande, riktigt skrämmande.

Här  ( S) nya slogan.

Vart går gränsen för när vi inte längre kan se oss själva i spegeln i anständighetens namn?


Aldrig förr har kanse diskussionen kring den politik som Sverigedemokraterna för och de som står i bjärt kontrast till den varit mer både infekterad och polariserad än vad den är idag?

När och som nu Jimmie Åkesson har uttalat sig om att han vill det ska ses och bedömas som en brottsling gärning genom att medvetet tillåter de som vistas i landet men som saknar uppehållstillsånd ger dessa en fristad eller på annat sätt gömmer undan de för myndigheterna så de inte kan utvisas ur landet, så är jag övertygad om att precis lika gärna som det finns de som ligger och trycker och göms undan någonstans, men som inte har rent  mjöl i påsen, utan till och med tillsammans med andra som de är förbundna med till i värsta fall planerar terrorattentat där oskyldiga människor får lida,dör och på annat sätt kommer till skada, detta på grund av deras så fruktansvärda gärningar, så finns det naturligtsvis de som gömmer sig gör det av helt andra  anledningar och premisser.

Det får vi inte glömma bort i anständighetens namn och synen på vem vår nästa är i det här sammanhanget.

Men när som nu J Å tar det hela ett steg längre och vill gå så långt att det ska va och bli förenat med plikt från varje samhällsmedborgares sida att, och som man menar på, polisanmäla den som är sin granne som gömmer undan de som är papperslösa. Då finns och infinner sig det en rad frågor som vi bör ställa till oss själva och som börjar med. Är vi villiga och beredda att ta det steget fullt ut med vilka konsekvenser och påföljder det får för t.ex god grannsamverkan i fortsättningen?

Som en påminnelse från historien vet vi med den kunskap som finns tillgänglig om bl.a Gestapos terrovälde att det hade aldrig fungerat på det sätt som det i praktiken gjorde om det inte hade varit för den beredvillighet  som flertal samhällssmedborgare gjorde sig skydliga till genom det angiverisystem som då var i bruk och sen senare Stasi i DDR även förlitade sig på och använde sig av.

Annie Lööf skrev några väl valda ord på Twitter.

Angiverilagar finns i totalitära stater. SD:s förslag påminner om mörka tider i Europas moderna historia. Det är samhällen som präglats av misstro, förföljelse o slutligen våld mot grupper o oliktänkande. Det är inte ett samhälle som jag vill se i Sverige.

Nej , angiverilagar hör definitivt inte hemma och bör heller inte få få göra sig hemmastadd mitt ibland oss i det vi kallar ett demokratiskt samhälle med de ordningar ochregler som gäller för det.