Så många som 91% kan inte ha fel


Det råder längre inget som helst tvivel om att Socialdemokraterna befinner sig mitt upp i sin absolut värsta och största kris som någonsin har hänt och drabbat det partiet sen efter det att partiet bildades den 23 april 1889. Och trots att den svenska ekonomin har gått som på räls under de senaste åren så är det inget, åtminstone inte fram till dags datum som har blidkat väljarna till att låta sig omfamnas och ge accepstans kring den politik som idag förs.

När och som nu Stefan Löfven har uttalat sig om att lösningen på partiets kris är att sluta prata om invandringen och i stället genom att  lägga locket på som vore det den mest smartaste och pragmatiska lösningen som finns att tillgå och som man kan komma på för att ta sig ur den krisen, så förstärks i stället bilden av ett parti som snudd på håller på att lösas upp av sig själv där det inte tycks finnas nått slut på allt elände och den kräftgång som har varit en stark och trogen följeslagare sen efter 2014 års val. Och som sen dess fortsatt i en ständig ström av ständiga motgångar.

Kris känns som ett måttligt och underskattat ord i det här sammanhanget.

I tisdags nu den 4:e juni som var ställde jag följande fråga på Twitter och som visat sig krönt betydligt mer uppmärksamhet än vad jag någonsin hade kunna både hoppas, drömma och räkna med att det skulle falla ut på det viset som det nu har gjort och visat sig. Faktum är att jag har slagits över inte så lite förvåning och häpnad över att det fanns så många som tycket frågan var så till den grad intressant att man har valt att rösta på den.

Så här löd min fråga.

Vilken valfråga tycker du är viktigast inför höstens val?

Och så här såg resultatet ut kring ca 20:30 igår kväll i den här enkäten. Av 966 personer som hade röstat hade det då utfallit på följande sätt.

  1. Invandringen 91%
  2. Skolan 3%
  3. Arbetslösheten 1%
  4. Hälsa& sjukvård 5%

Det mest anmärkningsvärda gällande den här undersökningen är som och man måste anse det vara, är att inte bara det faktum att det är så många som har röstat, knappt 1000 personer som har varit inne och röstat, vilket i sig är fantastiskt. Utan detta att hela 91 % av som har svarat att de anser invandringen är den frågan som man anser vara primärt den viktigaste i höstens val, vilket inte är att betrakta som rent remarkabelt, detta sett i jämförelse ställd mot de övriga i den här enkäten. Lägg därtill att med tanke på att jag har och att det finns 522 personer som följer mig i mitt flöde på Twitter, så ligger siffran nästintill kring det dubbla antalet som har röstat på den här frågan, vilket till viss del kan förklaras av ringar på vatten effekten ,där någon som jag själv inte följer utan RE-tweetar det vidare i sin tur till de som i sin tur följer den som har gillat eller skickat inlägget vidare till sina följare.

Multiplikationseffekten är nog rätt och riktigt att tillskriva det här.

 

Annonser

Vad är en mänsklig rättighet?


Det var nästan så att jag blev full av skratt när jag häromdan läste FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna gällande var och ens rätt till arbete. Precis som det vore den mest självklara sak i världen och som inte lämnar några som helst spår av frågetecken efter sig och som en vacker dag raderas ut till visa sig till att bli till någon helt annan verklighet än den som är och den jag lever i och som är min vardag.

Men kanske är det som så att dess definition till det här inte fullt så tydlig till att man ska få adekvat betydelse vad som i det här sammanhanget verkligen avses med det?

Men om det med detta avses och menas på att man nånstans har en anställning hos en viss arbetsgivare och som man därifrån lyfter sin lön i slutet av varje månad, detta förutsatt att man inte är anställd som en slav och som utför olika slags arbetsuppgifter som inte står i proporttion till vad man tjänar, så lika fullt är det ett arbete man har som man går till varje dag, oavsett om man i nått U-land tillverkar kläder åt H&M, eller om man jobbar på en fabrik eller har annan typ av sysselsättning där man surt förvärvar sina pengar till sitt uppehälle med allt vad det nu innebär som ska gå till olika livsuppehållande utgifter och andra nödvändiga omkostnader.

Så frågan är om det då är så självklart som det hela vill ge ett sken av att ge till att det är en mänsklig rättighet för en envar att ha ett arbete?

Själv har jag varit arbetslös under så lång tid, närmare bestämt i 7 år, att alla eventuella tankar kring att det en dag skulle vända för mig och att jag åter skulle finna en väg tillbaks på arbetsmarknaden igen, det är inget annat än att betrakta som en utopi, nått ouppnåeligt mål som med största sannolikhet aldrig kommer att inträffa.

Sedan när blev Socialdemokraterna fientligt inställda till religion?


Budskapet i det här går inte att misstolkas, det är tydligt att man nu har vässat tänderna rejält från det parti som för mig länge under många år var det enda rimliga och tänkbara politiska parti som  kunde tänkas få min röst. Socialdemokraterna.

Men med den politik som nu förs och som är strategiskt uträknat att man vill få bort religiösa friskolor, inte bara kristna utan även muslimska, så känns det alltmer främmande för mig att utifrån min kristna tro sett även fortsättningsvis stödja ett parti där ideologin går ut på att man inte kan vara en fungerande rationell och tänkande individ om man samtidigt bekänner sig som troende och som en kristen.

Detta om vi nu ska tro på vad det är man säger från Socialdemokraterna och det budskap man vill förmedla ut i i vårt samhälle. Och det är skrämmande, riktigt skrämmande.

Här  ( S) nya slogan.

Du ska va president? Menar statsminister.


Om det finns något de flesta experter inte brukar vara överens om, så tror jag ändå att de mest sakkunniga experterna inom politikens område idag är rörande eniga om den fullständiga kollaps som Sveriges statsminister, Stefan Löfven igår på egen hand såg till att utföra och utsätta sig för inför öppen ridå. Det var mer än lovligt pinsamt höra hur publiken i Tv-studion inte kunde hålla sig för skratt utan brast ut i en skrattsalva som hade gjort vilken stå-upp komiker som helst grön i ansiktet av avundsjuka när Löfven blandade ihop korten.

Och frågan är om det någonsin har hänt att en svensk statsminister har gjort bort sig på det så fatala och nästintill obegripliga sättet som Stefan löfven stod för?

Nej , det är inte värdigt av en statsminister att bete sig på det viset, vilket och det förutsett att han inte helt vill förbruka sitt förtroendekapital hos det svenska folket. Men det är kanske det han vill och som är hans riktiga uppsåt?

När inte ens LO-kontot på Twitter utser S-ledaren till överlägsen debattsegrare vet man att det är krismöte.

Nu ska det sägas att jag inte vill ge något större utrymme till att ge beröm till övriga av de politiker som igår deltog i partiledardebatten heller för den delen. Och det är kanske just precis det som är den värsta och allvarligaste krisen inom svensk politik idag? Det är tomt på innehåll även på det andra hållet. Och vem fyller det tomrummet?

Bob Dylan undrar nog fortfarande än idag över: How many roads must  man walk down, before you call him a man?

Själv undrar jag över hur långt en man kan innan han blir statsminister?

Vart går gränsen för när vi inte längre kan se oss själva i spegeln i anständighetens namn?


Aldrig förr har kanse diskussionen kring den politik som Sverigedemokraterna för och de som står i bjärt kontrast till den varit mer både infekterad och polariserad än vad den är idag?

När och som nu Jimmie Åkesson har uttalat sig om att han vill det ska ses och bedömas som en brottsling gärning genom att medvetet tillåter de som vistas i landet men som saknar uppehållstillsånd ger dessa en fristad eller på annat sätt gömmer undan de för myndigheterna så de inte kan utvisas ur landet, så är jag övertygad om att precis lika gärna som det finns de som ligger och trycker och göms undan någonstans, men som inte har rent  mjöl i påsen, utan till och med tillsammans med andra som de är förbundna med till i värsta fall planerar terrorattentat där oskyldiga människor får lida,dör och på annat sätt kommer till skada, detta på grund av deras så fruktansvärda gärningar, så finns det naturligtsvis de som gömmer sig gör det av helt andra  anledningar och premisser.

Det får vi inte glömma bort i anständighetens namn och synen på vem vår nästa är i det här sammanhanget.

Men när som nu J Å tar det hela ett steg längre och vill gå så långt att det ska va och bli förenat med plikt från varje samhällsmedborgares sida att, och som man menar på, polisanmäla den som är sin granne som gömmer undan de som är papperslösa. Då finns och infinner sig det en rad frågor som vi bör ställa till oss själva och som börjar med. Är vi villiga och beredda att ta det steget fullt ut med vilka konsekvenser och påföljder det får för t.ex god grannsamverkan i fortsättningen?

Som en påminnelse från historien vet vi med den kunskap som finns tillgänglig om bl.a Gestapos terrovälde att det hade aldrig fungerat på det sätt som det i praktiken gjorde om det inte hade varit för den beredvillighet  som flertal samhällssmedborgare gjorde sig skydliga till genom det angiverisystem som då var i bruk och sen senare Stasi i DDR även förlitade sig på och använde sig av.

Annie Lööf skrev några väl valda ord på Twitter.

Angiverilagar finns i totalitära stater. SD:s förslag påminner om mörka tider i Europas moderna historia. Det är samhällen som präglats av misstro, förföljelse o slutligen våld mot grupper o oliktänkande. Det är inte ett samhälle som jag vill se i Sverige.

Nej , angiverilagar hör definitivt inte hemma och bör heller inte få få göra sig hemmastadd mitt ibland oss i det vi kallar ett demokratiskt samhälle med de ordningar ochregler som gäller för det.