Dagens Twitter


Viktigt meddelande till allmänheten (VMA): Det bästa sättet att bekämpa en skogsbrand är att klaga på regeringen. Om man gillar den nuvarande går det lika bra att skälla på den förra. Hjälp framförallt inte till med någon form av fysiskt arbete själv. Det är sååå 2014.

Annonser

Om jag skulle spela en sång för dig.


Funderat på att nån dag ge mig ut på stan och sätta mig o lira gitarr en stund, men vad är det för mening med det när det för mesta ser ut så som det gör här i de centrala delarna av stan? Och bilden är inget undantagsfall, det är så som det för det mesta dels av tiden ser ut som det gör och och förhåller sig i den här stan. Men vem vet? Jag kan ju lika gärna stå upp.

Om jag skriver några rader som inte handlar om dig.


Under en längre period sett tillbaka i tiden har jag varit rätt aktiv i mitt skrivande på min blogg, vilket bland annat har gett avtryck på att jag har märkt en stadig ökning i trafiken sett till hur många det som varje vecka läser mina inlägg här. Och det är naturligtsvis hur kul som helst att det finns en och annan som läser vad jag skriver.

Att skriva för mig det är och handlar om så mycket mer än att jag ser det som ett verktyg till att både få ventilera ut mina känslor till hur jag ibland mår, till om allt annat jag gärna skriver om, detta utan att jag för den skull håller och begränsar mig till en bestämd nisch i mitt skrivande.

När det då händer och som jag såg exempel på idag där det framförts kritik mot mig, dock inte här utan på annat forum, om vad vederbörande anser om vad det man inte bör skriva om på social media, så låt mig först av allt då vara tydlig med att de eventuella konsekvenser som skulle följa därutav vad jag ger uttryck för det tar jag högst personligt ansvar för utan att någon annan person behöver bli inblandad eller på annat sätt ta och lida skada av det.

Men det betyder inte att jag inte har respekt för var och ens personliga integritet till att hänga ut vem som helst till allmänhetens beskådande, blickar och allmänt skitsnack, skulle för övrigt aldrig falla mig in att skriva om sådant som skulle kunna tänkas va riktat som personliga angrepp eller kränka någon annans identitet utan att man själv inte hade något att säga till om att framföra sina egna synpunkter till vad det nu skulle tänkas handla om.

Men som när man kritiseras över när man har gett en kommentar och gett sin synpunkt på vad som har hänt, låt oss säga via en artikel man läst och sen länkat vidare den till t.ex som ens vänner på Facebook, vad är det för fel med det? För något som det dessförinnan redan har skrivits om på sociala media och som delats och spridits ut till alla möjliga håll och kanter utöver sin egen vänkrets, ska det va förbjudet det också i så fall?

Men de som står för den enligt min uppfattning sneda uppfattningen har inte så vitt jag kan se någon som helst rätt förståelse kring rätten till det fria ordet och till att jag ger uttryck för det jag gör genom mina texter på sociala media.

Tid för motstånd


Kanske är det som så att vi nu har nått fram till den punkt i vårt sätt vara och till att bemöta mot dem som, trots att vi bemöter dom med klassisk svensk snällhet, och allmänt goda egenskaper som kommer vår nästa till del, vilket idag mest ger ett samlat och förstört intryck av naivitet och ren dumdristighet nästintill det banala, för som där vi var de som tappert stred, tog ställning och stod upp för ideal till alla människors lika värde utan någon som helst rasinblandning och åtskillnad människor emellan och försökte se det goda tillsammans mot all den ondska som finns runt omkring oss och som alltid ligger i strid med varann som ett vapen till att gå segrande ur striden.

Men med tanke på den diskrepans varav flertal individer har cementerar sina sinnen med och så där man blivit helt blockerade till en rätt slags förståelse för mellan den verklighet man lever i och som man inbillar sig vara sant, så ligger de likväl i nån motstridig konflikt mot varann och som aldrig kan enas dem emellan.

På Södertälje sjukhus har man tryckt upp nån slags brosch varpå det står. Slå mig inte och hota mig inte, för jag är här för att hjälpa”. Detta som vore det skulle fungera som ett medel som motdrag, motpol och markering mot den samlade hatbild och det våld vårdpersonalen där utsatts för på sin dagliga arbetsplats. Vem minns och kommer inte ihåg den kampanj som för några år sen drogs igång där man under parollen. ” rör inte min kompis”, men som lika gärna hade kunnats tillskriva sig själv de parada orden. love, peace and understanding, i nån slags flummig betydelse över att man har gjort och skapat nåt kreativt för mänskligheten att sätta sitt hopp och tilltro till.  Men som till sist framstod dessa så kallad ideal, hur lovvärda de än var i sina föresatser att skapa en bättre värld och vars motiv var de mest ädla, som vore de hämtade direkt från nån slags utotopisk dröm och som inte hade mycket gemensamt med den verklighet man befann sig i.

För att där som de finns till för att ge rätt och fungerande adekvat vård och hjälpinsatser  efter vad dom blev utbildade till att bli till att ta hand om de människor som av nån anledning har sökt akut hälsovård, så allt de i ställer får ta emot i uttryck av tacksamhet är att de blir mer än bokstavligt talat både hånade och spottade i ansiktet av förakt och hat. Detta på grund av en enkel anledning. De gör bara sitt jobb.

Och i stället för vad och hur det var tänkt står det hela i den rak och bjärt kontrast till varann i stället där utgången av det hela blev till ett resultat att ondskan vann och triumferade.