Med rätt focus på uppdraget


Det skulle dröja upp till nästintill 10 år efter det att jag blivit en kristen som jag kom i kontakt med likasinnade kristna och brann för samma sak som jag själv gjorde. Mission.

Inom pingtsrörelsen och som var min första kontakt med kristna, så talades det förvisso ibland om mission och om det uppdrag församlingar har att skicka ut missionärer runt om i världen. Och det är där man ofta har lagt allt fokus på vad man rätt anser efter defintionen av vad mission är och vad det har för betydelse. Problemet med det här synsättet, och som inte bara är väldigt snävt ur en biblisk synvinkel, är att det tenderar lätt till att man har sin blick väldigt långt bort i fjärran, och som en direkt konsekvens av det glömmer man bort sitt eget närområde, där man bor, eller till och med sitt eget land.

Mission har som sagt varit ett lågprioriterat ämne för många kristna.  Hos de allra flesta skulle jag vilja drista mig till att påstå det är. Och inte minst sett till hur det har varit och sett genom kyrkans historia, så har mission varit något man har förknippat med nån enskilds persons kallelse till det uppdraget och som man därför anser  inte angår oss alla och envar och som man därför anser man inte behöver engagera sig i. Det får någon annan sköta om och ta hand om tycks det som meningen va.

Men så här är det. Alla och var och en som kallar sig till att vara en kristen har förvisso inte kallelsen att sändas ut som missionär någonstans i världen. Och det vill jag vara tydlig med att understryka vad som faktiskt är sant. Men det innebär för den skull inte att var och en av oss är frikallade från Jesu missionsbefallning att och som det gäller: Gå därför ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar. Matteus 28:19

Så frågan är därför om inte den rättmätiga frågan bör bli. Var börjar vi någonstans?

 

Annonser