Vad är en mänsklig rättighet?


Det var nästan så att jag blev full av skratt när jag häromdan läste FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna gällande var och ens rätt till arbete. Precis som det vore den mest självklara sak i världen och som inte lämnar några som helst spår av frågetecken efter sig och som en vacker dag raderas ut till visa sig till att bli till någon helt annan verklighet än den som är och den jag lever i och som är min vardag.

Men kanske är det som så att dess definition till det här inte fullt så tydlig till att man ska få adekvat betydelse vad som i det här sammanhanget verkligen avses med det?

Men om det med detta avses och menas på att man nånstans har en anställning hos en viss arbetsgivare och som man därifrån lyfter sin lön i slutet av varje månad, detta förutsatt att man inte är anställd som en slav och som utför olika slags arbetsuppgifter som inte står i proporttion till vad man tjänar, så lika fullt är det ett arbete man har som man går till varje dag, oavsett om man i nått U-land tillverkar kläder åt H&M, eller om man jobbar på en fabrik eller har annan typ av sysselsättning där man surt förvärvar sina pengar till sitt uppehälle med allt vad det nu innebär som ska gå till olika livsuppehållande utgifter och andra nödvändiga omkostnader.

Så frågan är om det då är så självklart som det hela vill ge ett sken av att ge till att det är en mänsklig rättighet för en envar att ha ett arbete?

Själv har jag varit arbetslös under så lång tid, närmare bestämt i 7 år, att alla eventuella tankar kring att det en dag skulle vända för mig och att jag åter skulle finna en väg tillbaks på arbetsmarknaden igen, det är inget annat än att betrakta som en utopi, nått ouppnåeligt mål som med största sannolikhet aldrig kommer att inträffa.

Annonser

Uppslukad av mörker


För 7 år sen blev jag arbetslös och kastades då ut i ett mörker som stundtals har varit så kompakt av mörker att om jag inte hade haft min fru som stöttat och hjälpt mig och stått stadigt vid min sida så hade jag aldrig fixat det på egen hand. Idag har jag gett upp alla tankar och förhoppningar på att åter hitta ett nytt jobb igen, det är något som man bara får leva med vare sig man vill det eller inte och krasst inse att det är så det är och förhåller sig på just det viset.

Ibland händer det då och då att jag kan ligga sömnlös på nätterna. Inte ovanligt att uret visar på både 3 eller 4 på morgonen innan jag fått en blund i ögonen. Att det som sen händer på dagen är färgat av nattens upplevelser, vilket bär spår av både irritation och frustration på en och samma gång, men så är det något som jag vid det här laget är helt bekant med den typen av obehagliga känslor.

Idag tror jag dock att jag har blivit bättre på att hantera det utan att jag helt tappar koncepterna, men det ska också sägas att vissa dagar vill jag knappt kliva ur sängen på morgonen. Den dagen som ligger framför inbjuder inte särskilt ofta till vad som hände igår.

Men utan henne hade jag aldrig varit den jag är idag annars.

Kommer nog att skriva mer om det här framöver, inte minst hur och vilket sätt det har format min tro.