Är det förbjudet?


Den hatstorm som Annica Strandhäll möttes av på Twitter efter det att följande bild på henne hade publicerats på Twitter kan man inget annat än känna vämjelse och med en stark krydda av avsmak över! Och den enda anledning till att man inte resignerar och ger upp allt vad hopp heter hänger endast ihop med att det finns de som inte dras med i den störtflod av smutskastning som har riktats mot henne och visar i stället visar prov på ett sunt sinnelag där värme och medmänsklikhet som står i bjärt kontrast mot allt det andra som jag på det bestämdaste tar avstånd ifrån.

Annonser

Det var en gång ett land där folk gick säkra omkring på gator och torg.


Efter den så fruktansvärt tragiska händelsen som igår utspelade sig i Malmö där flertal personer inte bara kom till skada utan även där man talar om att upp till 3 personer har avlidit efter något som inte tycks går att beteckna som något annat än en avrättning, men så syns det då som ett ytterligare bevis på att polisen hela tiden ligger steget efter i kampen mot den organiserade brottsligheten i det här landet.

Ett krig som aldrig tar slut och där de goda krafterna i samhället har resignerat och gett upp därför att övermakten var för stor, så vilken värld är det vi lämnar efter oss när vi inte längre finns kvar i vår generation? Och  detta har alltså om jag har förstått saken rätt inträffat i de centrala delarna av rikets tredje största stad i ordningen. Mitt i stan alltså.

Det som nu måste till för att en gång för alla komma till rätta med den här så grova och hämningslösa kriminaliteten är att, även om målet och inrikten på lång sikt är syftad och menad till att få bukt med det här, så är frågan. Räcker det?

Och när man läser i förskräckelse över vad en person uttalat sig om som bor i närheten av det här området, då blir man nästintill vettskrämd.

– Vi stod och lagade mat och sedan lät det jättehögt, som om massa fyrverkerier sköts precis utanför. Men vi insåg att det var skottlossning och kastade oss på golvet, säger ett anonymt vittne till SVT Nyheter Skåne, som berättar att hon befann sig i en bostad i närheten av brottsplatsen.

Och vad är som säger och skulle utgöra någon som helst garanti för att inte oskyldiga individer blir deras nästa offer i kriget dom emellan?

Och hur mycket hjälper det att oavsett hur mycket polisen än försöker tona ner det hela till att det skulle ha rört sig om en uppgörelse i den under världen och att de som därför inte är direkt inblandade eller har nån koppling till de här elemenet inte har något som helst att frukta för sitt eget liv.

Vem kan till 100% ge en sådan garanti till att inga oskyldiga människor kommer till skada i det kriget utan att det blir dumdristigt och till och med naivt?

Kanske är det som så att det är åter dags att vi livar upp debatten om militär närvaro på våra gator och torg i det här landet? För hur mycket mer ska behöva motiveras för insatser efter vad som igår utspelade sig i Malmö?

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/tredje-person-dod-efter-skjutningen-i-malmo

Varför agerar man på ett destruktivt sätt när allt sunt förnuft säger emot?


På den frågan har jag inte vare sig något bra eller uttömmande svar och som skulle ligga som nån slags förklaring till varför jag till och från i  mitt liv har agerat och handlat på ett sådant sätt att det finns en rimlig förklaring till varför jag betett mig så dumt och onödigt som jag faktiskt stundom har gjort genom livsresans gång.

Livet  består till betydande del för vissa av oss genom både misslyckande och tillkortakommande på många de olika sätt, men förhoppningsvis lär vi oss nått av när vi har misslyckats och av de misstag vi begått, för det är väl det som är meningen med det antar jag.

Allan Edwall ska ha sagt att. ” Jag har slösat bort mitt liv på sprit, kvinnor och trav.” Ja, det var ju också ett tidsfördriv på vad det är man vill ägna och ge sitt liv till.

En annan, Paulus, skriver så här I Romarbrevet  Kap 7:18 Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.

Bevisligen har Paulus fångat upp nånting här och som ger en kanske inte heltäckande beskrivning och bild av den kluvenhet som vi alla människor går och bär på och kämpar med där vi rakt genom hela våra liv för en kamp mot den sämre och lägre delen inom oss själva av allt vad det innebär att vara människa och till att få det att fungera på normalt sätt, men och som samtidigt inte ursäktar till att vi ibland beter oss på det sätt vi gör, utan mer ligger det som en förklaring till varför si och så händer och till det vi gör oss skyldiga till under livets villervalla och stundom kaotiska förhållanden.

Själv har jag ofta under min livsresa gång brottats och kämpat med tankar och grubblerier som egentligen inte har lett mig framåt på det sätt som jag många gånger önskat att så hade skett, utan i stället har jag suttit fast i den skiten som jag vore fastnaglad i en stol med mina filosofiska tankar och grubblerier, och som i slutändan endast lämnat tomma spår efter sig av ingenting.

Och i synnerhet blir det inte mindre komplicerat när jag inte har en klar fullständig förståelse och uppfattning av när man inte längre får ihop logiken till att konstatera varför det eller det hände, hur saker och ting hänger ihop fast det ändå inte gör det och vad det skulle finnas för mening och orsak till vad det nu var som hände. Som när livet står helt still och har hamnat i nåt slags underläge av att befinna sig inom parantes. Vari finns logiken och meningen med det?

Eller vi om tar det så svåra och djupt komplicerade ämnet ondska som ett annat exempel. Vad finns det för logik i ondska? Finns det nån som kan säga och förklara ordets rätta och rika innebörd av vad det skulle kunna tänkas för logik i det som är ont och det vi kalla för ondska? Jag tror inte det.