Efter branden. – Det sägs vi har de politiker vi förtjänar.


Och det stämmer nog.

”Vi socialdemokrater går till val på att genomföra det största trygghetsprogrammet i modern tid” – Stefan Löfven

Annonser

Inget vi snackar med varann om över en kopp kaffe


För så mycket kaffe finns det inte i världen.

Även fast den första chocken har lagt sig och stillat sig som en spegelblank sjö, så finns de bilder som igår las ut på nätet på bilar som var övertända i färskt minne. Man känner mest obehag över vad som  nu har hänt.

Men hur kunde det bli så här, och vad det var som egentligen hände, vad var det som gick snett?

De vi först och främst måste hålla som ansvariga för det här är är våra folkvalda politiker, vilka tycks helt har tappat greppet över den samhällsutveckling som har lett fram till det vi idag ser hända. Och dessutom överallt!

Jimmie Åkesson har onekligen en poäng när han säger.

Mycket tyder på att svensk polis inte klarar av att få stopp på bilbränderna, anser SD-ledaren Jimmie Åkesson.

Därför utesluter han inte att ta hjälp från övriga EU-länders polis.

– Klarar vi inte att lösa det själva får vi försöka hitta alla tänkbara lösningar för att få stopp på den här utvecklingen, säger Jimmie Åkesson.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/1kp0bJ/svensk-polis-klarar-inte-av-att-stoppa-bilbranderna

Jag har tappat hoppet


Sägs som bekant att det sista halmstrået man klänger sig fast i innan allt har gått förlorat är hoppet. Men det, och om vi ska kalla det för hopp som gör att man fortsätter att gneta på trots att man känner det hela fullständigt meningslöst att ta sig i genom ännu en ny dag med allt det som eventuellt ligger framför och väntar på en, men som ändå inte gör det.

Och när man i slutändan känner att det är ingen annan än sig själv man lurar och bedrar  förrän tills den tidpunkt när man har kommit till insikt över vad det är det som faktiskt gäller och vad som är sant, att varför klamra sig fast vid nåt enfaldigt hopp som skulle kunna tänkas ha som avsikt att ingjuta ny livskraft och nytt livsmod i en när det ändå inte finns?

Nej, jag har inget hopp, varför skulle jag ha det förresten? Hopp för nationen, vårt land Sverige, det var det några som igår släckte ut den sista strimman av hopp som fortfarande fanns kvar. Fram tills igår vill säga. För det har väl inte kunnat undgå nån att ta del i nyhetsflödet vad som igår hände med bilbränder och skadegörelse som var av en sån art och omfattning som man aldrig tidigare har skådat i det här landet.

Stefan Löfven sägs vara arg över vad som hände igår, men vem tror han att han skrämmer med det?

Avrundar det här inlägget ett citat av Marcus Birro.

Det är en sorts bisarr cirkus överallt. Barn som inte är barn, män som inte är män, kvinnor som inte är kvinnor utan män och så en hysterisk pöbel som löper på varenda stinkande köttstycke som vulgärmedia kastar ut. Vi rullar medelmåttan till en skimrande hög av skit.

Bild

Frölunda Torg 13 augusti 2018


På måndagskvällen står flera bilar i lågor vid Frölunda Torg i Göteborg.

Polisen har fått flera larm om bilbränder och ungdomar som setts springa från platsen.

Enligt räddningstjänsten handlar det om mellan 10 och 14 bilar som brunnit vid Frölunda Torg.

Det brinner enligt uppgift också bilar i Hjällbo.

Ett vittne berättar:

– Det här var organiserat. De ville göra så stor skada som möjligt. En bil sprängdes, det var helt galet. Jag var rädd.

https://www.expressen.se/gt/flera-bilar-i-lagor-i-frolunda-flera-ungdomar-flydde-platsen/

Visdomsord men till vilken nytta?


Jag fulkomligt hatar alla de där visdomsorden som kommer i en jämn ström på Facebook! Vad spelar det för roll hur mycket man vet när ändå inget förändras?

Och hur mycket betydelse har det i faktiskt mening med en massa vishetsord till att det skulle betyda något som förde en framåt i positiv riktning och som kanske till med åstadkom en så drastisk förändring att det förändrade ens liv?

För låt oss säga om jag ligger svårt skadad både fysiskt och psykiskt, vad och hur och mycket hjälper det då mig att det går förbi nån som strör en massa fina ord omkring sig, men som bara består av en massa floskler och som inte betyder nånting alls i egentlig mening?

Och visst kan det vara uppbyggligt snarare än att det river ner med ett och annat ord som stärker ens livslust och som ger och skänker förnyat livsmod och inspiration till att ta sig an livet när allt syns som att det är vandring man befinner sig på som vore det en snårig stig där man faller och slår sig om man inte använder ögonen och sina övriga sinnen på rätt sätt.

Men fortfarande är det som så och vad som gäller, att oavsett hur mycket jag än läser och tar in i av allt det som skrivs om och som syftar till, antar jag, till att man ska bli bättre rustad till att fungera som en fungerande individ, så ser jag det som något som har minimal påverkan och inflytande på mig och som inte ger mig mer styrka till att omfamna den dag som ligger framför.