Bild

Vårtecken


cropped-e877203f-c8c5-430f-a120-35eec4f6a207.jpg

Annonser

Kristet föreningsliv kontra kristet församlingsliv, men vad är skillnaden?


På  senare tid har det flammat upp en diskussion kring ämnet om att staten nu vill skärpa reglerna kring att inte längre vilja godkänna statsbidrag till kristna ungdomsföreningar. Detta med motiveringen att man anser dom i sann och rätt anda vara odemokratiska. Tillika  menar och syfter detta därtill att eftersom man menar på att kyrkor och kristna samfund inte villkorslöst tillåter  vem som helst, oavsett om man bekänner sig till den kristna tron eller ej, att delta i  kyrkans verksamhet, så har man därmed diskvalificerat sig själv från att även fortsättningsvis uppbringa ekonomiskt bistånd från staten.

Men hur många och hur vanligt förekommande är det inte då att föräldrar från icke kristna hem skickar sina barn till Kyrkans barntimmar, söndagsskolan, eller nån form av scoutverksamhet som bedrivs på kristen grund ( åtminstone säger man det) inom en del kristna samfund, det är något som tycks helt ha gått förbi, Anders Ramsby, uppmärksamhet.

Det här har nu lett fram till att några kristna ledare från respektive samfund har reagerat genom ett debattinlägg i Göteborgs-Posten.

Vi uppfyller alla kriterier för

föreningsstöd!

 Även om vår verksamhet utgår från kristen grund finns inga krav att behöva tro för att medverka. Alla är välkomna. Att påstå motsatsen är att blotta en djup okunskap och vi undrar vad den verkliga grunden är för att neka oss föreningsbidrag, skriver bland andra Carin Dernulf, Equmenia.
Och så här skrev igår teologen, Joel Halldorf, på Twitter följande.

Det här är ett av de viktigaste politiska samtal som pågår just nu. Det handlar om statens relation till (civil)samhället, och frågan om demokrati pålägg uppifrån, eller växer nerifrån och upp.

Men så finns det då en annan sida av det här men som varken teologer eller kristna ledare tycks vara särskilt intresserade över att ta med i den här diskussionen och som man uppenbarligen av någon outgrundlig blundar för. Och det är frågan som rör huruvida det föreningsarbete man bedriver är direkt kopplat till Bibelns definition av församlingsliv och vad som menas och avses med den, och dess verksamhet och vad som i den åsyftas är gällande för att man över huvud taget kan kalla det för som vore det kristet församlingsliv, eller som vore det handlade om vilken profan föreningsliv och den verksamhet som pågår där.

Och om det nu är så att man är helt utlämnad och beroende av statsbidrag för att förhindra grus i maskineriet och för att den verksamhet man bedriver skall gå runt ekonomiskt, detta för att inte den verksamheten man bedriver skall gå omkull och behövs läggas ner av den anledningen, vart någonstans finns då Gud med i hela det här sammanhanget? Och behövs Han ens?

http://www.gp.se/debatt/vi-uppfyller-alla-kriterier-f%C3%B6r-f%C3%B6reningsst%C3%B6d-1.5639832

Uppdatering av min blogg


Har idag förnyat utseendet på min blogg en aning med lite små  justeringar, vilket innebär att det det nu finns ett bildspel att ögna ögonen åt en stund för den som tycker det är kul att titta på någon annans foto än bara på sina egna fotografier.

I nuläget ligger det ett bildspel på sammanlagt 12 st bilder, men som jag nog kommer att utöka eller på annat sätt justera med tiden. Mycket nöje!

På fredag tar vi farväl av min styvfar


Nu är det bara två dagar kvar innan det är dags för oss att bege oss till Hjo, och där för att ta ett sista farväl av min styvfar som gick bort för några veckor sen. Begravning stundar.

Själv var jag inte mindre än 4 år när mamma en gång tiden träffade honom och de blev ihop. Och 3 år senare gifte dom sig med varandra. För Mammas del skulle det bli sitt andra äktenskap hon gick in i, men för min styvfar var det första gången det hände i hans liv.

Och även om mina halvsyskon, de 2 barn som hon sen fick tillsammans med honom under de år de var gifta, så var vi inte alltid en sammansvetsad familj, långt därifrån. Och visst har jag många gånger önskat att det hade varit och fungerat mycket bättre, att det hade funnits betydligt mer starkare band mellan oss syskon än vad som faktiskt har varit och som gällt oss syskon emellan.

Men kanske är det så det fungerar i de flesta familjer som är uppsplittrande där den ena sidan av familjen inte helt och håller knyts samman av de biologiska banden.

Men nu är det som det är, och ingenting som det längre går att göra nånting åt.

Har vi varit för dåliga generellt sätt inom kristenheten att missionera i vårt eget land?


Jesus sa. Gå därför ut i hela världen… Men vad gjorde vi i stället?

Efterföljelse

Har vi varit för dåliga generellt sätt inom kristenheten att missionera i vårt eget land? En sak tror jag att vi kan slå fast, och det är att evangeliet har predikats och förkunnats i vårt land, det går det inte att förneka att så har skett. Men den frågan som jag själv har varit mycket sysselsatt med till och från är. Varför har då evangeliet haft så svårt att bryta i genom, trots att Ordet har gått ut, predikats både i kyrkor och på gator och torg, så likväl är det som att det hela tiden har studsat tillbaka och inte fått avsedd verkan på vilket man har hoppats, bett och trott på, inte minst utifrån löftet i Jesaja 55:11. Nej, det är trögt. Själv har jag ägnat otaliga timmar åt att tillsammans med andra kristna vittna och predika om Jesus under årens lopp. Men under de år jag var…

View original post 377 fler ord