En rankning av svenska väljarbarometrar


Högaktuell info.

*** Uppdatering 2018-04-25: Notera att inlägget är flera år gammalt. Många av instituten har förändrat sina metoder sedan denna kartläggning. Informationen är inte längre aktuell. ***

Det ser ut att en bli en minst sagt spännande politisk höst, och vi kommer antagligen att läsa om en hel del opinionsmätningar. Men vilka ska man lita på?

Tillsammans med studenterna på metodkursen i statsvetenskap på Göteborgs universitet har jag försökt jämföra opinionsinstituten som gör väljarbarometrar i Sverige. Vår målsättning var att dels utvärdera vilka metoder de använder, men också hur öppna de var. Vi fokuserade på urval, insamlingsmetod, bortfall och viktning.

Grundprincipen för en väljarbarometer är att man försöker skapa en miniatyr av väljarkåren. Traditionellt har man förlitat sig på slumpmässiga urval för att göra det, men på grund av de allt större svårigheterna med att få folk att svara har fler institut gått över till så kallade självrekryterade paneler. Personer rekryteras…

View original post 1 269 fler ord

Annonser

Det som har satt prägel på mig


Under mina första 5 levnadsår levde i ebarmerlig fattigdom, vilket berodde på en rad olika och olyckliga omständigheter, men som det skulle ta för lång tid att i detalj gå in på här att skriva om. Den dagliga kosten inskränkte allt som ofta sig ofta till havregrynsgröt, kokt som stekt i alla dess former. Vår övriga levnadsstandard sträckte sig till att där vi bodde så rörde det sig om  1 rum och kök, ibland med utedass som stog inne på gården. Minns hur jobbigt, rent skrämmande det kändes när man var tvungen att mitt i natten att gå ner för de trappor som ledde upp till den lägenhet där vi bodde för att sen uträtta sina behov. Än idag kan jag känna en nästintill manisk rädsla för fattigdom. Få saker som skrämmer mig så mycket som det.

Många av de som idag växer upp kan inte föreställa sig ett liv i armod och fattigdom, många har inte ens några som helst referensramar till vad det innebär att leva med så ynka små, minimala ekonomiska medel till att få tillvaron att gå ihop. Det är en verklighet som är helt främmande för dom. Men det man vet idag är att det som formar en under de första åren under sin levnad kommer sen att prägla en för resten av ens liv. Därför gör jag ingen åtskillnad på människor, oavsett ursprung, nationalitet, hudfärg, spelar ingen roll i hur och på vad sätt jag bedömer en människa efter vilken det är man är som individ eller varifrån man en gång kom.

När jag och som jag ofta ser kristna stoltsera med sina bilder på sina lyxartiklar som husbilar, nybyggda swimmingpoolar, bilar som uppskattas i miljonklassen, utomlandsresor där man inte nöjer sig med en resa per år, utan som det ofta har visat sig där man beger sig utomlands upp till 2-3 gånger per år, då har tanken hos mig mer än en gång funnits där om, tror vi verkligen på samma Gud?

Och det kanske vi gör, men jag är osäker på det.

Det här handlar inte om jag på minsta sätt känner avund eller missunnsamhet mot de som har lyckats väl genom livet och vars ekonomi tillåter lyxkonsumtion plus allt annat som jag, vi inte kan mäta oss med till att ha råd med. Dessutom är det bara fånigt och rent löjeväckande att jämföra sig med någon annan och som inte leder någon vart i positiv riktning.

Och än mindre handlar det här om att jag är ute efter och skulle vilja ha det till nått slags politiskt manifest där jag ställer saker och ting mot varann i jämlikhetens tecken över vårt lands förmåga till att med obegränsade möjligheter ha en öppen dörr till de som ständigt söker asyl till vårt land. Men i samma stund vi ger upp,stänger av vår medmänsklighet, när vi stänger våra hjärtan för de som lider nöd och inte längre har en utsträckt hand till bättre behövande, då har vi gett upp någonting inom oss själva och som vi kanske aldrig mer får igen. Nånting har gått förlorat.

Men så var det då detta med obegränsade möjligheter, vilket det naturligtsvis inte finns en enda nation i världen som har de möjligheterna och de resurserna som krävs för att… Och där utgör Sverige näppeligen något undantag från den regeln.