Bild

Dagens citat


Annonser

Nu är det dags att kapa rötterna.


Det absolut bästa som har hänt mig i mitt liv är mina två älskade barn, plus min underbara fru. Det absolut sämsta som däremot finns i mitt liv däremot är att jag kommer från en oerhörd rutten familj! Och det är det jag gör upp med nu.

Det har tagit sin tid, många år faktiskt att nå fram till den punkt i mitt liv där jag nu  befinner mig till att jag nu fattat mod och styrka till det jag nu kommer att skriva om. Men jag tror och är fast övertygad om att precis på samma sätt det aldrig är för sent att börja om, så är och kan det aldrig bli för sent att göra upp med sitt förflutna.

När det gäller den kritik som jag fått ta emot där man från olika håll menar på att jag bara håller på och ältar en massa saker fram och tillbaka utan att egentligen komma nån vart med det, så ska man ha i minne att de personer som framför den typen av kritik är och har aldrig hänt att de någonsin har stått upp och funnits vid min sida när det har blåst snålblåst, plus en del annat och mycket mer hemskare saker som har inträffat i mitt liv. Då när man som bäst har varit i behov av dom till att luta sig emot nån,  när man har knäat på grund av all den misshandel, både fysiskt men även psykiskt som jag har blivit utsatt för, så har de i stället visat upp allt annat än medkänsla och i stället vad man visat prov på är kallsinnighet och likgiltighet över ens livssituation.

Det här är inga bra människor det handlar om. Tvärtom rör och handlar det här om personer som inte bara har glatt sig när de har sett att det har gått åt fanders för mig. Och om man inte sen tidigare stått vid sidan om, eller likt en gam som sitter på sin gren betraktar att, nu så, nu kommer det att gå åt helvete för honom, så har de ständigt gång efter annan inte fått glädja sig fram till den stund och det ögonblick jag helt och hållet dukat under.

Min kära syster sa några ord till mig en gång som för alltid har etsat sig fast inombords. Vår revansch mot dom är att vi lever, sa hon. Och det är inget vi ska förknippa och koppla ihop med att det skulle handla om som vore det hämnd från vår sida. Det är inte vad det handlar om, utan genom vår blotta existens som visar på att vi fortfarande lever och är vid liv så är det nog så mycket en näsbränna åt dem som hade förväntat sig en helt annan utveckling och öde för våra liv.

Vi har ofta fått stå ensamma jag och min syster, inte bara mot hela världen, utan vad som är kanske värst av allt är när vi har blivit svikna, bedragna från folk inom kärnan av vår egen familj. Har ofta fått anledning att tänka på orden i Björn Afzelius låt: Ikaros.

När jag tänker tillbaka på min barndom
Ser jag skräckbilder tydligast av allt
Ja, de gånger de skrämde eller slog mig
Är de minnen som hårdast sitter fast
För som barn tar man kärleken för given;
Allting annat är mot ens natur