Om vi ska mäta intelligens


Så här skriver Calle Schulman om det påstådda drevet mot Mr Cool

  1. Nu ska komiker tystas. För att vissa skämtar fel. Och då blir det inte alls bra. Deras jobb ju. Att nämna det onämnbara.

  2. Nej jag garvar inte åt låten. Det blir konstigt om man ska förbjuda humor man inte gillar. Men kanske bäst att Elaine får bestämma åt oss. Så vi får veta vad som är roligt och inte.

  3. Folk går alltså på allvar in och ”massanmäler” en satir/skämtlåt på Spotify? Utan att lyssna själva eller dra egna slutsatser? Så jävla obehagligt klimat nu. Flockbeteende i ett skräckvälde. Ruskigt är det.

    Men om nu priset dessa clowner får betala ( inkluderar inte er clowner som tar ert yrke på seriöst allvar) att enligt denna man skulle förbindas med munkavle, vad i så går förlorat och vad går vi då miste om?

Han är inte direkt blygsam av sig heller Calle Schulman. Så här står det i hans presentation av honom på Twitter.

-Intelligent pojk- enligt Göran Persson. Sveriges mest inflytelserika i PR/reklam på Twitter enligt Medieakademien

Cissi Wallin skriver mycket bra i fråga om vad som kan rymmas och täckas inom försvaret av yttrandefriheten.

Jag ser helt enkelt någonting jag inte gillar och uttrycker den åsikten. Om Calle Schulman inte håller med mig så kan ju han säga emot.
DET är yttrandefrihet!

https://bloggbevakning.se/2018/06/30/calle-schulman-forsvarar-mr-cool-pa-twitter/#comment-761531

Annonser

När den siste mannen har gått ut ur sina skor.


Det är tydligt accepterat bland många män att när det komme till att handla om olika slags övergrepp som sexuella förbrytelser mot barn, ,då väljer man att i stället för att visa sitt tydliga ställningstagande mot den här typen av sjuka handlingar genom göra den enda rätta och vad som man borde kunna förvänta sig av en man med kurage och råg i ryggen och som inte har förvandlats till ett krälande djur i avsaknad av ryggrad och kraftfullt visa på sitt missnöje. Men då väljer man i stället att titta bort åt ett helt annat håll, i en annan riktning och bekymrar sig föga eller inte  alls över när sjukt prevers individer som Mr Cool som han kallas lanserar och saluför idéer om att det är fritt fram inte bara med all de buds medel som finns till handa begår övergrepp mot barn, utan här har man dessutom gått en bit längre i vad som inte kan kalla för ett djupt moraliskt haveri av vad som absolut handlar om hur djupt ner en människa kan sjunka som människa i sitt mest groteska handlande.

Jonatan Alfvén skriver följande på sin Facebook-sida.

SVT PLANERAR SÄNDA PROGRAM MED MANNEN BAKOM PEDOFILI TEXTERNA!

(Komikern) och (artisten) Simon Gärdenfors vräker ur sig hur han vill se fler barn påsatta. Han sjunger hur han och kompisen Anton (Mr Cool) ska gruppvåldta en bebis samtidigt som de visar i en musikvideo hur det skulle gå till. Och lyckas bebisen överleva våldtäkten? Ja, då menar de båda herrarna att det bara är att fortsätta köra på då barnet redan är så traumatiserad. I ett svar till mig berättar de att de skrev låten för att man ville underlätta för pedofiler att våldta små barn.

Mitt i allt detta anser SVT att det är lämpligt att Simon Gärdenfors ska uppträda i ett av deras tv-program. Det ska spelas in på klubben Norra Brunn i augusti och sändas månaden efter.

Simon är nu avbokad från en rad olika event. Hans musikgrupp är även borta från Facebook.

Min fråga är till SVT:

HUR I HELA FRIDEN TÄNKER NI!?

Så gör som jag och tusentals fler med mig har gjort. Skriv under!

https://www.skrivunder.com/spotify_ta_stallning_mot_mr_cool_som_uppmanar_till_pedofili

https://www.facebook.com/jonatan.alfven/?hc_ref=ARS9Oe_3Z4Jf-17xxqPFfTl-uQUjKgO0bhVTHf0Lq3mQ_lgPGjPjrZVEc3js9xrbsk8&fref=nf

Vem är du när någon annans liv går sönder?


Jag aldrig sökt medlidande hos nån, varför skulle jag göra det? För när man ställer ord mot folks agerande och handlade och som allt för ofta har visat sig inte vara värt nånting, utan i stället har man ställt sig likgiltigt vid sidan om som en passiv åskådare och bara tittat på när saker och ting i livet går sönder och inte brytt sig. Man har ju så fullt upp med sitt eget, så varför då ödsla bort nånting av sin dyrbar tid på den som kanske är i behov av en utsträckt hand?

När man som jag och min fru som har varit ihop sen 2006, 12 år sen vi blev tillsammans alltså, då märker man på en gång när nånting inte står rätt till och när något inte är som det ska vara utan avviker av åt helt annat håll i en annan riktning, men som man ändå inte alltid kommer åt fastän och hur mycket man än försöker.

Men vi behöver inte va blyga för varann, med ett öppet hjärta och sinnet inställt på rätt våglängd så klarar vi oss nog ändå.

Det behövs inte så mycket mer än att man kan läsa av den andres tankar för att man ska krypa tättintill och ge tröst och uppmuntran. Det ligger en oerhörd styrka i det. Så sant det Efva Attling skrev i sången. Två av oss.

Men vi är som ett pusselspel
Som passar med varsin del

Avrundar det här inlägget med några väl passade ord från Gustav Fridolins utmärkta inlägg i Aftonbladet för några dagar sen.

Vi går under och har inte tid för någon annan.

Solidaritet kräver av oss att vi kan ställa oss i en annans skor. Förstå en annan människa. Bära insikten att det som i dag händer dig, kan i morgon hända mig.

Det är inte alldeles lätt.

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/zL1464

Brevet från Försäkringskassan


Idag kom så det efterlängtade brev som jag sedan länge har gått och väntat på gällande det beslut om permanent sjukersättning för mitt vidkommande. Och samtidigt som det föll väl ut, det var ett positivt besked som nu kom mig till del så innebär och inkluderar det en kraftig minskad ekonomisk ersättning fortsättningsvis.

Sedan efter det att jag slungades ut i det så tunga och mörka med allt vad det innebär med att mista sitt jobb, vilket skedde i maj månad 2011, det var då vi fick beskedet från det bostadsbolag vi var anställda hos att samtliga av oss som där var anställda som fastighetsskötare blivit uppsagda med omedelbar verkan.

Det som sen dess har hänt har inneburit att det har varit en resa när man konstant har slungats mellan hopp och förtvivlan, mest förtvivlan faktiskt, och där man stundom har varit och befunnit sig i nått slags tillstånd över att man har gett upp allt hopp om både vad framtiden ska bära i sitt sköte och där ens känslor som har plågat en till att helt för gott kasta in handduken.

Men det har jag inte gjort. Jag har oförtrutet hela tiden kämpat mot en övermakt som fram till idags datum har synts som den skulle gå triumferande ut ur den här striden Mer än en gång har det hänt att jag inte bara har känt mig uträknad, liksom blivit knockad, men i sista sekund innan jag blivit helt uträknad har jag rest mig upp igen och tagit nya tag till att åtminstone försöka att leva i nuet och ta en dag i taget trevandes fram mot att återigen gryr snart åter en ny morgon.

Och om det inte varit för att jag har en så fantastisk och i allt älskvärd fru som alltid har stått vid min sida och som många gånger har fått axla ett sådant tungt ansvar, och som hon inte alltid har haft kraft nog att bära, men där hon ändå aldrig har svikit det minsta tum, så därför råder inget som helst tvivel att utan henne hade jag aldrig varit den jag är idag.

Och mina så fina och älskade barn och deras så fina familjer ska inte heller förringas i det här sammanhanget. Jag har dom alla att vara mycket tacksam över