Vart går gränsen för när vi inte längre kan se oss själva i spegeln i anständighetens namn?


Aldrig förr har kanse diskussionen kring den politik som Sverigedemokraterna för och de som står i bjärt kontrast till den varit mer både infekterad och polariserad än vad den är idag?

När och som nu Jimmie Åkesson har uttalat sig om att han vill det ska ses och bedömas som en brottsling gärning genom att medvetet tillåter de som vistas i landet men som saknar uppehållstillsånd ger dessa en fristad eller på annat sätt gömmer undan de för myndigheterna så de inte kan utvisas ur landet, så är jag övertygad om att precis lika gärna som det finns de som ligger och trycker och göms undan någonstans, men som inte har rent  mjöl i påsen, utan till och med tillsammans med andra som de är förbundna med till i värsta fall planerar terrorattentat där oskyldiga människor får lida,dör och på annat sätt kommer till skada, detta på grund av deras så fruktansvärda gärningar, så finns det naturligtsvis de som gömmer sig gör det av helt andra  anledningar och premisser.

Det får vi inte glömma bort i anständighetens namn och synen på vem vår nästa är i det här sammanhanget.

Men när som nu J Å tar det hela ett steg längre och vill gå så långt att det ska va och bli förenat med plikt från varje samhällsmedborgares sida att, och som man menar på, polisanmäla den som är sin granne som gömmer undan de som är papperslösa. Då finns och infinner sig det en rad frågor som vi bör ställa till oss själva och som börjar med. Är vi villiga och beredda att ta det steget fullt ut med vilka konsekvenser och påföljder det får för t.ex god grannsamverkan i fortsättningen?

Som en påminnelse från historien vet vi med den kunskap som finns tillgänglig om bl.a Gestapos terrovälde att det hade aldrig fungerat på det sätt som det i praktiken gjorde om det inte hade varit för den beredvillighet  som flertal samhällssmedborgare gjorde sig skydliga till genom det angiverisystem som då var i bruk och sen senare Stasi i DDR även förlitade sig på och använde sig av.

Annie Lööf skrev några väl valda ord på Twitter.

Angiverilagar finns i totalitära stater. SD:s förslag påminner om mörka tider i Europas moderna historia. Det är samhällen som präglats av misstro, förföljelse o slutligen våld mot grupper o oliktänkande. Det är inte ett samhälle som jag vill se i Sverige.

Nej , angiverilagar hör definitivt inte hemma och bör heller inte få få göra sig hemmastadd mitt ibland oss i det vi kallar ett demokratiskt samhälle med de ordningar ochregler som gäller för det.

Annonser