Man ska aldrig ta nått för givet


Men det brukar jag inte göra heller. I morse vaknade jag av ljuset som strålade in genom fönstret till vårt sovrum. Men varför hade jag inte hört signalen från väckarklockan och inte reagerat när den började till att alarmera? Det dröjde dock inte så länge innan jag förstod varför och orsaken till att jag inte hade hört den.

Det var bara krasst konstatera att jag nu är i det närmaste stendöv i ena örat, vilket innebär att om jag ligger med huvudet på vänster sida om kudden, så hör jag ingenting i det andra örat, det är knäpptyst.

Jag kan inte föreställa mig hur mitt liv skulle bli om jag en dag vaknar upp till en ny dag och märker att jag inte hör nånting på det andra örat heller. Men det var just precis det som hände mig häromåret och som jag under en tid fick leva med. Snacka om att känna sig instängd i sin egen kropp, för det var precis så det kändes.

Men efter bara ett litet tag fick jag tillbaks hörseln på det ena örat, inte 100% märk väl, men ändå så bra att jag kunde klara av att lyssna till vad folk sa utan att de behövde höja rösten, tidigare var min fru så illa tvungen att hon behövde skrika för att jag skulle höra nånting alls om vad som sades.

Annonser

Lagringsutrymmet


Fortfarande kan det hända att jag blir förvånad över, och som det gör ibland, minnesbilder från något som hände för länge sen, ord som har sagts och uttalats över ens liv, och som av nån anledning gör sig påmint, och som dyker upp i hjärna på en precis som det kom flygande från ingenstans och droppade ner i huvudet på en.  Jag kommer nog aldrig sluta upp av att förundras vilken oerhörd minnesbank och allt med den vad som i den ryms i den mänskliga hjärnan.

Och just därför att det har den benägenhet att ibland dyka i ens sinne på det sätt som det gör så innebär också det att det är svårt att värja sig emot när det händer.

Och precis på samma vis är det när det kommer till handla om svek. Plötsligt så händer det!  Och där står man, helt handfallen och vet inte vare sig ut eller in. Och så får man stå där sen allena och undra över frågan. Vad var det som hände nu?

Människan i sig själv är en svekfull varelse, stundom obegriplig till att förstå sig på.