När orden inte längre duger nånting till.


I samband med att vi har träffat de människor i livet som står mig och min frus närmast i livet, så har det så vitt jag vet och kommer ihåg aldrig hänt att jag har behövt att hålla garden uppe, och likt en osynlig barrikad tagit betäckning bakom det för att på så vis gardera mig mot eventuella utspel och attacker som har riktats mot mig.

Ord kan ibland liknas vid brinnande pilar och som det ibland händer att de avfyras mot en. Men när dessa pilar dessutom är marinerade av gift och med full kraft drabbar en och man går ned för räkning, då infinner sig gärna tankar att man vill slå tillbaka med samma mynt. Man vill ju inte gärna visa sig vara svag.

Och finns det dessutom de då som har varit vittne till vad som har sagts och utspelat sig, så finns det ännu större anledning till att man inte ska och vill vika ner sig utan att man har försvarat sig och låtit den som har skjutit ut sina brinnande pilar bli varse om vad som har hänt. Och med all den verbala förmåga man har, så ska man minsann se till att man inte i första taget låter sig besegras och krälar omkring i de sista spillrorna som finns kvar av en själv. Nej, här ska det fajtas.

Men så tänker jag på Jesus och på hur han blev behandlad, inte minst från de egna leden och de angrepp som riktades mot honom från hans egen familj. För att inte tala om de osakliga angrepp som riktades mot honom från de religiösa ledarnas sida. Men trots alla de verbala angrepp som riktades mot honom och som stundom tog sig helt absurda proporttioner, så hände det aldrig att han svarade med samma beska medicin mot sina antagonister.

Och till och med när han hängde på korset utbrast han.  Förlåt dem, för de vet inte vad de gör.

Och jag ser och förstår hur mycket mer jag behöver lära mig och förstå till varför han kallade på mig till att leva ett liv i hans efterföljd.

Gud är den ende som kan läka ett brustet hjärta, och han finner aldrig ett hjärta för brutet för honom att läka.

Annonser