Kulturmördarna i Göteborg skäms inte för sig. Vad händer i Göteborg?

För inte så länge sen när jag pratades vid med bästa kompisen i Göteborg, sa han. Du skulle inte känna igen dig om du kom till Göteborg idag, och ännu värre kommer det att se ut om några år,sa han. Jag förstod vad han syftade på.

När det gäller just och beträffande  Göteborgs kommun har det vid flertal tillfällen kantats av en rad, riktigt präktiga skandaler kring mutaffärer och andra skumma affärer som inte tål se dagens ljus , kring flertal av de politiker som har styrt i Göteborg, och som många därför förknippar med den staden när det talas om den.

När och vad som nu händer det mer eller mindre sker  kulturmord mot gamla, anrika byggnader i Göteborg, där man antingen river, eller flyttar på byggnader till annan plats för att ge utrymme för nybyggnation, då blir jag nästintill tårögd, men inte desto mindre upprörd vad som numera händer och utspelar sig i Göteborg.

Huset på den övre bilden av det här fotot var jag övertygad om att det var K-märkt och därför inte fick röras, än mindre tas bort.  Men för de styrande i Göteborg har man uppenbarligen ingen som helst vördnad och respekt för den stadens historia och kulturverk. Och det är sorgligt, mycket sorgligt och bedrövligt!

Lars-Anders Johansson, sätter lite ord på mina känslor det han skrev på Twitter.

 

Före och efter i Göteborg. Svårt att förklara sådana kulturmord med annat än ondska.

Annonser

Vem bryr sig om att skolan brinner och försvinner?

I december 2017 kom det en mycket oroväckande rapport från SCB om den lärarbrist som nu tycks vara helt utan kontroll i ett allt mer skenande tempo inför framtiden.

På lärarförbundets hemsida skriver man följande fakta 

SCB presenterar idag siffror som visar att 2035 kommer vi i Sverige att sakna 79 000 lärare. Lärarbristen är en helt avgörande fråga för vårt samhälle. Den kan ingen politiker blunda för.

Det här är något som därför borde vara högsta prioriet för våra folkvalda att inte bara inse hur oroande det här är, inte minst för kommande generationer skull, utan också att man nu visar handlingskraft och duglighet till det som som har blivit valda till att göra och därför sätter in konkreta åtgärder snarast möjligt åt en skola som i det närmaste befinner sig i fritt fall. Det kan omöjligt ligga i någons politiker intresse att passivt inget göra åt det här problemet, allt medans hela skolväsendet går sin undergång till mötes.

Samtidigt kan man fråga sig om det som nu händer inte i själva verket är en direkt konsekvens av skolans förfall, fast på ett annat sätt.  Så här skriver en lärare på Twitter om sin arbetsmiljö. Lägg märke till hans förtvivlan bakom sina ord.

 Retweetade
Svar till 

Senast jag tillrättavisade stökig elev hotades jag om att bli anmäld, av förälder. Utöver det blir jag då och då anklagad för att vara ”dum i huvudet”, ”en horunge”, samt ”bögjävel” när jag strävar efter ordning och reda. Men, det är ju mitt fel!

Och här ytterliagre en röst.

Jag fick säga till 13 gånger om mobiltelefoner på lektionen idag. 13 gånger blev alltså genomgång/arbete/diskussion avbruten. 13 gånger tappade elever fokus från det som lektionen handlade om. 13 gånger blev jag irriterad i onödan.

Listan på frustererade och ilskna lärare som inte längre har några som helst befogenheter till att inte ha något alls att säga till om i egentlig mening i klassrummet går att göra hur lång som helst utan några som svårigheter. Men vem lyssnar och bryr på vad en lärare har att säga idag?
Och när och vad som nu har hänt i Malmö Stad, där man från ansvariga sida, i stället backar upp och ger allt tänkbart stöd till vad lärarna behöver för att på alla sätt kunna sköta sina uppgifter på korrekt sätt, för vad som nu har hänt där man skuldbelägger lärarna för elevers kränkningar, och som nu har uppmärksammats av Sydsvenskan. Läs mer om det här.
Det är inte utan anledning man tänker på Pink Floyds gamla låt: Another brick in the wall, orden. We don´t need no education.
Kanske ännu mer aktuell låt idag mot när den slog igenom?
Och om vi därtill lägger till de lärare som på grund av att det känner sig så uppgivna och utlämnade till den avsaknad av allt vad ordningsregler heter och har för innebörd i klassrummet, att de på grund av all stress och press dom har på sig, som till slut blir ohållbar säger upp sig från sina tjänster, vad blir då kvar annat än ett fullskaligt kaos? Och även om det nu finns ordningsregler som är till för att följas och som finns av nån anledning men som i praktiken inte åtföljs, vad är då meningen och själva syftet med ordningsregler?